2011-10-14
Spinnare och sanndrömmar i Stångtjärn
Jag tror inte på flum. Jag tror inte på sanndrömmar, drömtydning eller hippies. Jag tror inte på instinkt heller. Trots det fann jag mig stående på samma fiskeplats i två timmar för att jag natten innan drömt att jag stått där. Och det gav utdelning – dubbelt upp.
Det var i lördags förra veckan som jag åkte tillsammans med min närmsta familj till sjön Stångtjärn i Falun för att fiska regnbåge. Put and take, familjevänligt, trivsamt. Det var en klar och kall höstdag, och oktobervinden blåste retligt mot land, vilken sida av sjön vi än stod på. Det gjorde för all del inte så mycket. Vi var utrustade med långkalsonger, ved, korv, spön, räkor, bombsänken, flöten och skeddrag. Vi hade bestämt oss för att få fisk: "Jag tar en öring", sa jag. Farsan var osäker på om det fanns öring. Han nöjde sig med regnbåge. Det var lättare sagt än gjort. Det var bara ett fåtal fiskar som visade sig vid ytan och de nappade inte på vare sig räkor eller drag. Vi provade allt.
Efter några timmar åkte alla förutom farsan och jag hem. Vi två stannade envist kvar som de åsnor vi är, han gick runt sjön, jag började tänka på föregående natt.
Jag hade drömt att jag fiskat i stångtjärn, och att jag stått på ett specifikt ställe, på en handikappanpassad brygga avsedd för fiskare. Jag minns att jag såg gäddor, regnbågar och abborrar som simmade alldeles nedanför fötterna på mig, men ingen högg. Jag stack ner en krok med en räka på utan att de nappade. Sedan vaknade jag av att min dotter nös.
Nu stod jag där och tittade mot handikappsbryggan. "Vafan", tänkte jag. "Lika bra att prova."
Jag packade ihop mina grejer och flyttade mig till drömbryggan. Det var något surrealistiskt över att vara på ett ställe som man nyligen drömt om. Känslorna från drömmen blev återigen tydliga, och då och då funderade jag över om jag verkligen var vaken. Jag hade kanske somnat om? Nej, den bitande vinden nöp mig i kinderna. Jag var vaken. Och inte ett enda napp nu heller.
Jag bytte från bottenmete till spinnare, en glänsande sak, ganska tung. Jag kastade, jag fastnade i botten. Förjävla typiskt.
Jag ryckte och drog och till slut kom jag loss, men jag kände att jag hade något med mig upp. En svart gren bröt vattenytan när jag vevat in. Runt grenen satt en nylonlina intrasslad (inte min alltså, jag använder uteslutande flätade linor), och på nylonlinan satt en spinnare av märket Droppen. En klassiker. Jag blev glad över min fångst. Det är väl i och för sig inget speciellt fascinerande över att fiska upp någon annans fiskedrag, framför allt inte i ett put and take-vatten som Stångtjärn. Det händer. Men det var ett välkommet tillskott till samlingen. Den hade inte legat särskilt länge; helt rostfri.
Av någon anledning började nu min hjärna att bråka med mig. Jag antar att jag blir så totalt avslappnad när jag fiskar att allt kritiskt tänkande bara blåses bort. Kanske var det oktobervinden som förvärrade mitt tillstånd, för nu var jag tämligen säker på att jag skulle få fisk, med det där jävla draget, som jag nyss fiskat upp. Så här i efterhand var det ju inget annat än dumheter.
Jag stod i alla fall och kastade en stund, och såklart fick jag ingen fisk på Droppen. Jag skakade av mig hippieflummet och bytte till flöte och räka och kastade ut. Beprovad metod, det kändes nyktert.
Jag satt och glodde ett tag. tittade upp mot höstfärgade träd. Kände en smärre melankoli över att det mycket väl kunde vara årets sista trivsamma höstfiske. Sen kommer vintern, med pimpling och annat nödvändigt ont. Solen kastade sina sista strålar över sjön. Det var nästan tyst. Alla fåglar hade flytt till varmare breddgrader. Jag hörde bara ett avlägset flygplan. Mitt apelsinorange flöte gled in mot land allt eftersom vinden vände åt mitt håll. Jag vevade in lite slaklina, och i ögonvrån såg jag hur flötet började röra sig sakta utåt – från mig. Något var på räkan.
Ett ypperligt läge. En kastmetares dröm. Jag hade fisken runt mitt lillfinger; spänd lina, det var bara för fisken att hugga, så skulle jag hugga tillbaka. Flötet guppade till en gång, men höll sig över ytan, gav ifrån sig små svallvågor. Det verkade vara något litet. Jag andades, väntade. Flötet guppade till igen, och sedan försvann det under ytan. Jag gjorde ett mothugg, och kände kraften från fisken dra genom linan och upp i mina händer. Jag försökte behålla lugnet, men eftersom jag stått i flera timmar och fiskat, utan ett jävla napp, var det ganska svårt. Jag ville få upp fisken, samtidigt som jag ville njuta av fighten. Jag vevade, kanske för fort, men jag lyckades styra in fisken mot land, på rätt sida av bryggan. Jag tog upp håven och stapplade ner till sandstranden. Då såg jag den ordentligt för första gången. Det var ingen regnbåge, det var en öring. Stor. "Det är ju en öring", skrek jag till farsan. "Hade ingen aning om att det verkligen fanns här."
Jag är inte stolt över min insats när jag skulle håva upp fisken. Jag måste ha sett rätt rolig ut, jag var på väg att själv trilla i plurret, men jag fick i alla fall upp öringen. Den var tjock, kraftig och bronsglittrande med tydliga röda prickar. Fenorna var inte alls sådär utnötta som put and take-fiskars fenor brukar vara. Den måste ha levat i sjön ett tag. Ett praktexemplar.
Vad ska vi då lära oss av det här? Vad skulle den här historien vara bra för? Jo: Jag tror inte på hippieflum, men när jag fiskar är jag så avslappnad, tillåtande och okritisk att jag går på vad som helst. Det borde gå att utnyttja.
2011-10-06
Dags för Dalarna
Imorgon åker vi till Falun och hälsar på Boman-sidan. På lördag eller söndag ska vi till stångtjärn och fiska regnbåge. Bättre lycka önskar jag oss då.
Samlag, snusk och sex
Det är ganska trivsamt med chili. Enkelt att odla upp, enkelt att få frukt, användbart till matlagning. Jag har förstått att paprika också ska vara ganska lätthanterligt, men jag är tämligen ointresserad av den mesiga grönsaken. Chili däremot är det krut i.
När du köper en färsk chili i din mataffär så kan du ta hand om fröna, det vill säga torka dem och sätta dem i lite såjord. Efter några dagar kommer små skott upp, flytta då över dem i separata krukor. De trivs med att ha det lite trångt så länge de är små, så börja med kruka av modell mindre. När plantan blivit större planterar du givetvis om den i större krukor.
Efter ett par månader börjar plantan att blomma. Då är det dags att pollinera. Ta en pensel och jobba från blomma till blomma. Pudra. Samlag, snusk och sex.
Jag har hört att man ska klippa bort de första frukterna som kommer. Gör du det lägger inte plantan allt krut på de förstfödda, utan fokuserar på att ge fler blommor och därmed fler frukter.
Chili är egentligen ettårig. Åtminstone står det så på fröförpackningen, men om du låter bli att vattna för mycket kan du få den att gå i dvala över vintern. Det gick bra för mig förra året. Se till att klippa ner den bara, så den inte blir en lång och tanig skånk utan blad. Bättre om den med nya tag får växa upp igen.
Min pappa beställde ett gäng fröpåsar åt mig, med olika sorters chili. Havanna (habanero), fish pepper och sweet banana. Det är lätt att nörda ner sig, och gillar man inte den starkaste sorten kan man odla en svagare. Jag vet ärligt talat inte vad jag ska göra med all habanero som vi får, den är en av världens starkaste sorter, och så hård är jag inte så att jag klarar av att äta den helt upp och ner. Får försöka göra pulver av dem.
Så ut till era fröaffärer och köp på er ett gäng chilisorter! I februari/mars är det dags att sätta dem.
För lyckad plantering krävs god planering.
Class dismissed.
När du köper en färsk chili i din mataffär så kan du ta hand om fröna, det vill säga torka dem och sätta dem i lite såjord. Efter några dagar kommer små skott upp, flytta då över dem i separata krukor. De trivs med att ha det lite trångt så länge de är små, så börja med kruka av modell mindre. När plantan blivit större planterar du givetvis om den i större krukor.
Efter ett par månader börjar plantan att blomma. Då är det dags att pollinera. Ta en pensel och jobba från blomma till blomma. Pudra. Samlag, snusk och sex.
Jag har hört att man ska klippa bort de första frukterna som kommer. Gör du det lägger inte plantan allt krut på de förstfödda, utan fokuserar på att ge fler blommor och därmed fler frukter.
Chili är egentligen ettårig. Åtminstone står det så på fröförpackningen, men om du låter bli att vattna för mycket kan du få den att gå i dvala över vintern. Det gick bra för mig förra året. Se till att klippa ner den bara, så den inte blir en lång och tanig skånk utan blad. Bättre om den med nya tag får växa upp igen.
Min pappa beställde ett gäng fröpåsar åt mig, med olika sorters chili. Havanna (habanero), fish pepper och sweet banana. Det är lätt att nörda ner sig, och gillar man inte den starkaste sorten kan man odla en svagare. Jag vet ärligt talat inte vad jag ska göra med all habanero som vi får, den är en av världens starkaste sorter, och så hård är jag inte så att jag klarar av att äta den helt upp och ner. Får försöka göra pulver av dem.
Så ut till era fröaffärer och köp på er ett gäng chilisorter! I februari/mars är det dags att sätta dem.
För lyckad plantering krävs god planering.
Class dismissed.
2011-09-30
2011-09-29
Kladdkaka
Igår gjorde jag en kladdkaka. Min tjej brukar säga att jag aldrig ska följa recept på internet som inte en kock har skrivit. "Vem vet vad för skit folk hittar på", kanske hon säger. Jag brukar lyssna, men idag gjorde jag inte det. Jag googlade fram första bästa recept. Det blev en ypperlig kladdkaka.
2011-09-28
Lakritsrot
Jag odlar lakritsrot. Det är en ganska ful liten växt som mest bara är. Lite som ogräs. Men jag gillar lakrits och jag gillar tanken på att kunna använda mig av egenodlad lakritsrot. Jag vet bara inte hur och när jag kan använda den. Ska jag ta hela roten eller kan jag skära av en liten bit? Ska den torkas innan jag använder den? Allt jag hittar när jag googlar är alternativmedicin och godistillverkare.
Hjälp!
Flodkräftans vara eller icke vara
80% av de statliga pengar som finansierat kräftforskning har gått till signalkräftor. Det framgår av hemsidan krafta.nu som jag skrivit om tidigare idag.
Jag tycker att det är komplicerat att ta ställning i flodkräftfrågan. Jag skulle gärna se att vi uteslutande hade ett flodkräftbestånd i Sverige, men det är nog en utopi. Jag vill inte att kräftfiske ska bli en klassfråga, vilket det blir om bara markägare har rätt att fiska. Jag ser gärna att vi har liknande put and take-vatten för kräftor, som vi har för exempelvis regnbåge, och där passar signalkräftan bra.
Men de vattnen där det fotfarande finns flodkräftor måste vårdas, och vi måste återuppbygga bestånden i de sjöarna där pesten slagit ut kräftorna. Eftersom pesten dör när värddjuren försvinner, är det fullt möjligt.
Men då krävs forskning och till det krävs pengar. Rimligtvis bör det läggas mer pengar på flodkräftan. Eller har jag fel?
Jag tycker att det är komplicerat att ta ställning i flodkräftfrågan. Jag skulle gärna se att vi uteslutande hade ett flodkräftbestånd i Sverige, men det är nog en utopi. Jag vill inte att kräftfiske ska bli en klassfråga, vilket det blir om bara markägare har rätt att fiska. Jag ser gärna att vi har liknande put and take-vatten för kräftor, som vi har för exempelvis regnbåge, och där passar signalkräftan bra.
Men de vattnen där det fotfarande finns flodkräftor måste vårdas, och vi måste återuppbygga bestånden i de sjöarna där pesten slagit ut kräftorna. Eftersom pesten dör när värddjuren försvinner, är det fullt möjligt.
Men då krävs forskning och till det krävs pengar. Rimligtvis bör det läggas mer pengar på flodkräftan. Eller har jag fel?
Kräftkonkurrenter
Det har under det senaste året dykt upp ett par konkurrenter till mig i bloggvärlden, och jag vill ta tillfället i akt att smutskasta och hylla ett par hemsidor.
Vi börjar med det roliga. Naturvårdsverket och fiskeriverket ligger bakom sidan KRÄFTMYTKROSSAREN som enkelt och lätt krossar ett tjog kräftfördomar. Intressant och kul. Kanske är infon bakom myt 13 det mest uppseendeväckande. Värt att ta upp en annan gång. Note to self!
Och så kommer vi till det tråkiga. campcontinental.se (som sysslar med försäljning av hästar ponnyer och bilar) ligger bakom vatterkraftor.blogspot.com. Det är en oerhört fishy blogg. Här välkomnas "allt som handlar om kräftor,kräftfiske,kräftrecept och kräftskiva för att tas upp till diskussion eller informera andra om tips idéer eller synpunkter om kräftor och kräftfiske."
Jag får ont i ögonen. Det är inget annat än ett märkligt tilltag för att marknadsföra campcontinental.se. De har lagt upp tre inlägg på bloggen, om och om igen, antagligen för att ge sken av att bloggen ofta uppdateras. Inget att lägga mer energi på alltså.
astacus.blogspot.com startades i juni i år för att "prata om kräftfrågor i olika avseende med fokus på flodkräftans framtid". Ett bra initiativ av Hushållningssällskapet i Värmland. De hävdar dock att deras blogg är unik. Det vill jag sätta mig emot.
Det är en kunnig och insatt skribent som delger intressant information. Men det är inte en privatperson som ligger bakom bloggen. Det är HS-Värmlands intressen som tillgodoses. Inget fel i det, men en privat bloggare har ju större frihet att skriva om vad hen vill än någon som har en organisation i ryggen.
Jag önskar alltså att en privatperson ska börja blogga om kräftor.
Gört innan allt är förstört!
Vi börjar med det roliga. Naturvårdsverket och fiskeriverket ligger bakom sidan KRÄFTMYTKROSSAREN som enkelt och lätt krossar ett tjog kräftfördomar. Intressant och kul. Kanske är infon bakom myt 13 det mest uppseendeväckande. Värt att ta upp en annan gång. Note to self!
Och så kommer vi till det tråkiga. campcontinental.se (som sysslar med försäljning av hästar ponnyer och bilar) ligger bakom vatterkraftor.blogspot.com. Det är en oerhört fishy blogg. Här välkomnas "allt som handlar om kräftor,kräftfiske,kräftrecept och kräftskiva för att tas upp till diskussion eller informera andra om tips idéer eller synpunkter om kräftor och kräftfiske."
Jag får ont i ögonen. Det är inget annat än ett märkligt tilltag för att marknadsföra campcontinental.se. De har lagt upp tre inlägg på bloggen, om och om igen, antagligen för att ge sken av att bloggen ofta uppdateras. Inget att lägga mer energi på alltså.
astacus.blogspot.com startades i juni i år för att "prata om kräftfrågor i olika avseende med fokus på flodkräftans framtid". Ett bra initiativ av Hushållningssällskapet i Värmland. De hävdar dock att deras blogg är unik. Det vill jag sätta mig emot.
Det är en kunnig och insatt skribent som delger intressant information. Men det är inte en privatperson som ligger bakom bloggen. Det är HS-Värmlands intressen som tillgodoses. Inget fel i det, men en privat bloggare har ju större frihet att skriva om vad hen vill än någon som har en organisation i ryggen.
Jag önskar alltså att en privatperson ska börja blogga om kräftor.
Gört innan allt är förstört!
TTU-tidsanda
Är det inte väldigt tidstypiskt att DN publicerar ett recept på smör i
en faktaruta till en artikel som handlar om smörbrist? Inget ont i det
egentligen, men tidstypiskt.
2011-09-27
Den som söker skall finna 2
Jag har noterat att flera som hamnat på min blogg har googlat på olika funderingar kring kräftor. Därför vill jag, återigen, ge svar.
1. kan man äta signalkräfta med pesten?
Svar: Ja, ingen fara alls! Men de bör ätas med andakt, för nästa år finns de antagligen inte kvar.
2. Varför är kräftorna dyra i år?
Svar: De kinesiska kräftorna är dyra i år för att fångsten varit dålig. Varför den varit det vet jag inte.
3. Vilken kräftsort hittar man i skånska sjöar och åar?
Svar: Som i resten av Sverige torde det vara signal- och om man har flyt flodkräfta.
4. Hur gör man kräftfond?
Enkelt svar: Stek kräftskal med vitlök och lök, häll på vitt vin, låt koka, sila bort skalen. Gör sås eller soppa! Så jävla gött!
1. kan man äta signalkräfta med pesten?
Svar: Ja, ingen fara alls! Men de bör ätas med andakt, för nästa år finns de antagligen inte kvar.
2. Varför är kräftorna dyra i år?
Svar: De kinesiska kräftorna är dyra i år för att fångsten varit dålig. Varför den varit det vet jag inte.
3. Vilken kräftsort hittar man i skånska sjöar och åar?
Svar: Som i resten av Sverige torde det vara signal- och om man har flyt flodkräfta.
4. Hur gör man kräftfond?
Enkelt svar: Stek kräftskal med vitlök och lök, häll på vitt vin, låt koka, sila bort skalen. Gör sås eller soppa! Så jävla gött!
kaffe och snus
Jag hörde idag att om kvinnor hinkar kaffe minskar de risken för att bli deprimerade. För ett par veckor sedan hörde jag att man inte kunde sammankoppla snusning med tandlossning.
Livet leker med andra ord.
Livet leker med andra ord.
Präktigt matprat
Eftersom jag aldrig, under några som helst omständigheter, ens tenderar att gå upp i vikt är det väldigt lätt för mig att säga, men jag gör det ändå: Ät vad du vill, och rör på dig så mår du bra!
Mat är gott och mat är kul. Därför vill jag inte behöva tänka för mycket på vad jag äter. Jag vill kunna vräka i smör i min sås. Jag vill kunna använda grädde, och jag skulle aldrig använda en lättprodukt. Jag tycker till och med att det är ganska äckligt.
Men även om det inte syns på min mage är jag övertygad om att det inte är nyttigt med för mycket fett och socker. Jag kan för min inre syn se hur mina blodådror sakta men säkert tjockas igen av baconfett, tills de inte längre släpper igenom en enda droppe blod. Delvis därför har jag börjat (försöka att) jogga.
Jag vet att det låter präktigt, men jag hatar allt vad måltidsersättningar och dieter heter. Jag tycker att det är sånt jäkla skräp. Fullständigt meningslöst att hålla på med. Dumt. Ologiskt. Till och med korkat.
Om du istället skulle börja röra på dig lite oftare, kanske så enkelt som att gå hem från jobbet istället för att köra bil, lägga en halvtimme på det, så skulle du garanterat gå ner i vikt. Jag tror det.
Jag har läst att man ska ge alla barn lättmjölk på grund av att de får i sig för mycket fett. Jag vet att alla frågor som handlar om barn är oerhört infekterade, och säger man en sak är det någon annan som hävdar, inte bara motsatsen, utan dessutom att man i princip är en barnamördare. Men det kommer att ta många sådana påhopp innan jag ger min dotter något annat än röd eller grön mjölk.
Att tro att man ska gå ner i vikt bara för att man väljer produkter med prefixen "lätt" eller "light" på förpackningen är lika korkat som att hoppa på en diet. Jag är övertygad om att lightprodukterna är fyllda av massa skit som du inte mår bra av.
Vi är inte gjorda för att röra på oss så lite som vi gör. Präktarsle eller inte.
Jag vill tro att det var det underliggande budskapet i dagens Landet brunsås.
Så: ät smör, ät grädde och gå ut på en promenad!
Mat är gott och mat är kul. Därför vill jag inte behöva tänka för mycket på vad jag äter. Jag vill kunna vräka i smör i min sås. Jag vill kunna använda grädde, och jag skulle aldrig använda en lättprodukt. Jag tycker till och med att det är ganska äckligt.
Men även om det inte syns på min mage är jag övertygad om att det inte är nyttigt med för mycket fett och socker. Jag kan för min inre syn se hur mina blodådror sakta men säkert tjockas igen av baconfett, tills de inte längre släpper igenom en enda droppe blod. Delvis därför har jag börjat (försöka att) jogga.
Jag vet att det låter präktigt, men jag hatar allt vad måltidsersättningar och dieter heter. Jag tycker att det är sånt jäkla skräp. Fullständigt meningslöst att hålla på med. Dumt. Ologiskt. Till och med korkat.
Om du istället skulle börja röra på dig lite oftare, kanske så enkelt som att gå hem från jobbet istället för att köra bil, lägga en halvtimme på det, så skulle du garanterat gå ner i vikt. Jag tror det.
Jag har läst att man ska ge alla barn lättmjölk på grund av att de får i sig för mycket fett. Jag vet att alla frågor som handlar om barn är oerhört infekterade, och säger man en sak är det någon annan som hävdar, inte bara motsatsen, utan dessutom att man i princip är en barnamördare. Men det kommer att ta många sådana påhopp innan jag ger min dotter något annat än röd eller grön mjölk.
Att tro att man ska gå ner i vikt bara för att man väljer produkter med prefixen "lätt" eller "light" på förpackningen är lika korkat som att hoppa på en diet. Jag är övertygad om att lightprodukterna är fyllda av massa skit som du inte mår bra av.
Vi är inte gjorda för att röra på oss så lite som vi gör. Präktarsle eller inte.
Jag vill tro att det var det underliggande budskapet i dagens Landet brunsås.
Så: ät smör, ät grädde och gå ut på en promenad!
2011-09-26
Börja fiska!
Efter gårdagens fångstlösa fisketur vid Trekanten i Liljeholmen repade jag i ett par timmar i Midsommarkransen. När jag sedan var på väg hem och väntade på tunnelbanan kom två smått berusade tjejer fram och frågade om jag "verkligen varit och fiskat".
Vi pratade lite fram och tillbaka, och en av tjejerna sa att hon alltid velat börja fiska.
– Gör inte det, sa jag med skojfrisk sarkasm. Det är bara dyrt, och man får aldrig någon fisk.
En sådan till synes fullständigt ointressant och vardaglig händelse fick mig att fundera över två saker.
1. Det finns ingenting som är så inbjudande till spontana samtal som ett fiskespö. Det spelar ingen roll om jag fiskar med det. Det räcker med att bära på det så kommer unga som gamla fram och vill prata. Jag antar att det är något avväpnande och ofarligt med en människa med ett fiskespö. Många människor förknippar nog fiske med slöa och varma sommardagar, vilket skulle kunna vara ytterligare en förklaring.
2. Mikael Engström, författare och fiskeexpert sommarpratade för ett par år sedan. Han pratade, vill jag minnas, om hur han kunde släppa allt när han var ute och fiskade. Vad än för problem han hade i sitt vardagsliv var de som bortblåsta ur hans huvud så fort han stod vid vatten med ett spö. Det stämmer in på mig till fullo. Det är fan som meditation. Vissa människor säger sig kunna slappna av bara av att vara i skogen. Sitta på en stubbe och fundera, filosofera. Men jag antar att jag är en alldeles för rastlös människa för att klara av det. Jag behöver något att sysselsätta mig med samtidigt.
Därför vill jag skicka en hälsning till alla som funderat på att börja fiska:
Gört! Det är dyrt, det är tidskrävande, det är inte alltid man får fisk, men det är så jävla värt det. Kom igen, det blir kul!
Vi pratade lite fram och tillbaka, och en av tjejerna sa att hon alltid velat börja fiska.
– Gör inte det, sa jag med skojfrisk sarkasm. Det är bara dyrt, och man får aldrig någon fisk.
En sådan till synes fullständigt ointressant och vardaglig händelse fick mig att fundera över två saker.
1. Det finns ingenting som är så inbjudande till spontana samtal som ett fiskespö. Det spelar ingen roll om jag fiskar med det. Det räcker med att bära på det så kommer unga som gamla fram och vill prata. Jag antar att det är något avväpnande och ofarligt med en människa med ett fiskespö. Många människor förknippar nog fiske med slöa och varma sommardagar, vilket skulle kunna vara ytterligare en förklaring.
2. Mikael Engström, författare och fiskeexpert sommarpratade för ett par år sedan. Han pratade, vill jag minnas, om hur han kunde släppa allt när han var ute och fiskade. Vad än för problem han hade i sitt vardagsliv var de som bortblåsta ur hans huvud så fort han stod vid vatten med ett spö. Det stämmer in på mig till fullo. Det är fan som meditation. Vissa människor säger sig kunna slappna av bara av att vara i skogen. Sitta på en stubbe och fundera, filosofera. Men jag antar att jag är en alldeles för rastlös människa för att klara av det. Jag behöver något att sysselsätta mig med samtidigt.
Därför vill jag skicka en hälsning till alla som funderat på att börja fiska:
Gört! Det är dyrt, det är tidskrävande, det är inte alltid man får fisk, men det är så jävla värt det. Kom igen, det blir kul!
2011-09-25
Betongfiske
Idag ska jag iväg till Trekanten i Liljeholmen och fiska regnbåge. Har
varit där en gång tidigare, då fick jag ingenting, men min vän Joel fick
en rätt fin regnbåge. Jag ska prova mitt nya sjuka flöte av märket
Bombardo. Tydligen ska det vara utformat för att flyga långt. Givetvis
har jag med bombsänken, skeddrag och räkor. Återkommer!
2011-09-24
Shit banana
Vilken jävla besvikelse sweet banana-chilin var. Den smakade fan mindre än paprika. Buuu! Aldrig mer!
2011-09-23
Snabb tanke.
Jag var på lilla hotellbaren igår och tog en öl. Ett par tjejer före mig vid bardisken beställde helt sjukt avancerade drinkar. Egentligen kanske de inte var så avancerade, men bartendern la extremt stor tid på att göra dem helt jävla flawless. Det var is, det var tunna skivor apelsinskal som bartendern gjorde strutar av och sedan försiktigt fyllde med syltade körsbär. Och en blandning spritsorter som inte var av denna världen, milliliterprecist blandat. Det tog fan en kvart. Det är rätt lång tid för en drink.
Jag funderade över den totala meningslösheten i att gå ut en torsdag på lilla hotellbaren och beställa en drink på uppskattningsvis 2,5 dl vätska, sedan dricka drinken, tar uppskattningsvis tjugo minuter. Sen hem. Helt jävla poänglöst. Hej på en stund!
Jag funderade över den totala meningslösheten i att gå ut en torsdag på lilla hotellbaren och beställa en drink på uppskattningsvis 2,5 dl vätska, sedan dricka drinken, tar uppskattningsvis tjugo minuter. Sen hem. Helt jävla poänglöst. Hej på en stund!
Fish pepper
Från det ena till det andra. I våras satte jag några chilifrön av sorten Fish Pepper. Tydligen ska frukten smaka fisk. Eller ja, nu säljer jag inte in den så bra kanske, den ska passa bra till fiskrätter i alla fall. Medelstarka. Inte Habanero, inte heller Paprika. Spännande hur som helst. Endast en liten planta kom upp, och jag har sedan dess kämpat för att den ska ge frukt. Nu ser det dock ut som att den, efter omplantering, äntligen blommar så pass kraftigt att det ska gå vägen. Som ni ser på bilden är bladen vackert spräckliga i vitt och grönt. Fint! Jag har gått med en liten pensel och pollinerat blommorna, fram och tillbaka. Nu återstår en lång väntan. Som att göra barn. Fast med en grönsak. Och utan sexuell upphetsning. Och sen ska man äta upp barnen.
Till saken hör att jag planterade massa andra sorters chili också. Sweet Banana, Habanero osv. Alla de plantorna har fått frukt. Om någon har erfarenhet av Fish Pepper så ge mig gärna tips!
Snart ska vi, under rituella former, äta upp vår förstfödde Sweet Banana. Återkommer om det.
Tillägg 2
Jag kan fortsätta med det här för evigt, men jag lovar att inte göra det. Jag vill bara göra klart att jag ställer mig oerhört tveksam till både gubbiga samlare/jägare och tantiga husmorstipsförespråkare. Jag tycker att båda lägren är lika goda kålsupare vad det gäller befästande av könsstereotyper.
Fan kan inte någon bara överraska mig någon gång? Underbara klara: skjut en fasan och tillaga den! Per morberg: bry dig om fläckborttagning och söta porslinskoppar! För helvete!
(Jaja alla bör göra vad de vill, är bra på och brinner för så klart, men likväl bör vi andra ha åsikter om det. Jämt.)
Fan kan inte någon bara överraska mig någon gång? Underbara klara: skjut en fasan och tillaga den! Per morberg: bry dig om fläckborttagning och söta porslinskoppar! För helvete!
(Jaja alla bör göra vad de vill, är bra på och brinner för så klart, men likväl bör vi andra ha åsikter om det. Jämt.)
Tillägg
Det pratas för övrigt mycket om just det tidskrävande med att vara en del av tillbaka-till-ursprunget-företeelsen, eller TTU som jag från och med nu kallar det för, och jag ska inte ljuga. Det är klart att det kräver engagemang och tid, men ändå inom rimliga gränser. Jag har alltid varit intresserad av fiske till exempel. Det gör att jag är en människa som lätt tar till mig fler liknande och närliggande intressen, som matlagning och svampplockning. Har du inget intresse för mat förstår jag att du inte vill plocka svamp. Men jag tycker att det är trist. Du missar mycket. Jag lägger en dag på att fiska istället för att göra något annat, och det är klart att det till syvende och sist handlar om prioriteringar, men det är prioriteringar som alla kan göra, mer eller mindre. Inte bara en övre medelklass i innerstadsstockholm. Det är helt enkelt dags att reclaima TTU!
Husmorsdrömmar och solbränna
"Den jäsande surdegen är solbrännan för 2010-talet: en distansering från människor som inte kan kosta på sig medveten kosthållning, respekt för miljön och, framför allt, samtidens viktigaste statusmarkör – tid."
Christopher Friman, Filter
Det går inte att, med hedern i behåll, driva en blogg om matlagning, svampplockning, fiske och fan och hans moster utan att nämna den ofattbara hypen kring husmorstips och korvstoppning. Det går inte att, med värdigheten kvar, låta bli att behandla det ironiska i att jag startar om min blogg samma dag som tidningen filter publicerar tidigare nämnda reportage.
Det finns något viktigt som Friman pekar på i reportaget "Den som väntar på något gott". Distanseringen. När jag skriver att du är slö om du inte plockar svamp är det en distans jag tar. När jag skriver att jag odlat en chili som jag kryddar min kycklinggryta med visar jag upp min solbränna. Jag ställer mig över alla som är bleka, alla de som inte fått någon sol. Det är ganska fult av mig. Jag vill härmed vända på steken.
Jag tror ärligt talat att alla människor, oavsett ursprung, klass eller kön, skulle må bättre av att skaffa sig en solbränna. Ut och plocka svamp! Stoppa en korv! Fiska en abborre! Sylta en sylt! Det låter så enkelt, och till viss del är det också så enkelt. Det är därför husmorstipsen uppkommit, för att förenkla människors vardag.
Det som nu har skett är att en grupp människor i Stockholms innerstad tagit husmorstipsen och surdegarna till sig, gjort en trend och en företeelse av det, och därmed distanserat sig från alla som inte bor i Stockholms innerstad. Att plocka svamp eller baka bröd är inte hjärnkirurgi, men när det framställs som något nytt, trendigt och tidskrävande så blir det, om man hårddrar, lika ouppnåeligt som hjärnkirurgi för alla utomstående.
Det sjuka är att det egentligen inte är tidskrävande. Att skaffa barn är tidskrävande, men att lära sig baka bröd av surdeg är inte tidskrävande. Det kan vem som helst göra. Det som irriterar mig är inte att människor inte går ut och plockar svamp. Problemet är att det framställs av en hel hipstergeneration som något svårt och tidskrävande. En statussymbol som dina acnejeans eller din iphone. Men den dagen när tillbaka-till-ursprunget-företeelsen sprids till den stora massan så kommer alla hipsters vända husmödrarna och samlarna ryggen. Så enkelt är det. Trendpendeln slår tillbaka. Då kommer vi som bor i Stockholms innerstad bry oss om datorer igen. Kanske. Eller något helt annat. Musik kanske. Vad fan vet jag.
Hur som helst. Bara för att man inte kan ladda hem svampar (än) betyder det inte att det är omöjligt att få tag på dem. Det enda du behöver kunna är trattkantarell. Den har ihålig hatt och gul fot. Det enda du behöver ha är en påse och ett sl-kort. Eller plankningskunskaper för all del.
Christopher Friman, Filter
Det går inte att, med hedern i behåll, driva en blogg om matlagning, svampplockning, fiske och fan och hans moster utan att nämna den ofattbara hypen kring husmorstips och korvstoppning. Det går inte att, med värdigheten kvar, låta bli att behandla det ironiska i att jag startar om min blogg samma dag som tidningen filter publicerar tidigare nämnda reportage.
Det finns något viktigt som Friman pekar på i reportaget "Den som väntar på något gott". Distanseringen. När jag skriver att du är slö om du inte plockar svamp är det en distans jag tar. När jag skriver att jag odlat en chili som jag kryddar min kycklinggryta med visar jag upp min solbränna. Jag ställer mig över alla som är bleka, alla de som inte fått någon sol. Det är ganska fult av mig. Jag vill härmed vända på steken.
Jag tror ärligt talat att alla människor, oavsett ursprung, klass eller kön, skulle må bättre av att skaffa sig en solbränna. Ut och plocka svamp! Stoppa en korv! Fiska en abborre! Sylta en sylt! Det låter så enkelt, och till viss del är det också så enkelt. Det är därför husmorstipsen uppkommit, för att förenkla människors vardag.
Det som nu har skett är att en grupp människor i Stockholms innerstad tagit husmorstipsen och surdegarna till sig, gjort en trend och en företeelse av det, och därmed distanserat sig från alla som inte bor i Stockholms innerstad. Att plocka svamp eller baka bröd är inte hjärnkirurgi, men när det framställs som något nytt, trendigt och tidskrävande så blir det, om man hårddrar, lika ouppnåeligt som hjärnkirurgi för alla utomstående.
Det sjuka är att det egentligen inte är tidskrävande. Att skaffa barn är tidskrävande, men att lära sig baka bröd av surdeg är inte tidskrävande. Det kan vem som helst göra. Det som irriterar mig är inte att människor inte går ut och plockar svamp. Problemet är att det framställs av en hel hipstergeneration som något svårt och tidskrävande. En statussymbol som dina acnejeans eller din iphone. Men den dagen när tillbaka-till-ursprunget-företeelsen sprids till den stora massan så kommer alla hipsters vända husmödrarna och samlarna ryggen. Så enkelt är det. Trendpendeln slår tillbaka. Då kommer vi som bor i Stockholms innerstad bry oss om datorer igen. Kanske. Eller något helt annat. Musik kanske. Vad fan vet jag.
Hur som helst. Bara för att man inte kan ladda hem svampar (än) betyder det inte att det är omöjligt att få tag på dem. Det enda du behöver kunna är trattkantarell. Den har ihålig hatt och gul fot. Det enda du behöver ha är en påse och ett sl-kort. Eller plankningskunskaper för all del.
2011-09-22
Ölpöl
Nu ska jag dricka en öl med några vänner. Imorgon kommer syrran på middag. Vi ska bjuda på den enda sweet banana-chilin som mognat. Till förrätt. Med olivolja och salt eventuellt.
Sweet banana är en chili som är söt och inte stark.
Sweet banana är en chili som är söt och inte stark.
Chilichock
Idag använde jag hemmaodlad chili i min kyckling i kokosmjölk. Bara en sån sak. Förgyllning! Allt annat vore slappt och slött.
Korvstoppning
Mao inser jag ironin i detta. Jag kommer att få anledning att återkomma till hipsterkorvstoppningssjukan och husmorspesten många gånger.
Är du slö är du dö
Det kan inte vara en slump att samma dag som jag omformar min blogg till en "är du slö är du dö-blogg" så dimper nya filter ner med ett reportage med underrubriken "Så blev det gamla, omständliga och långsamma högsta mode."
Jag är ett barn av vår tid. En produkt av samtiden.
Jag är ett barn av vår tid. En produkt av samtiden.
Kräftor och marsipan
Från och med den 22 september 2011 kommer den här
bloggen att förändras. Jag kommer att utöka innehållet till att handla
om allt som rör det breda och luddiga begreppet MAT, och framför allt
mat som kan plockas, fiskas eller odlas. Jag fortsätter givetvis att
bevaka och rapportera kring kräftor. Men nu mer säsongsbetonat.
Du är så jävla slö om du inte börjar följa min blogg!
Hur gör djur?
Från och med den 22 september 2011 kommer den här
bloggen att förändras. Jag kommer att utöka innehållet till att handla
om allt som rör det breda och luddiga begreppet MAT, och framför allt
mat som kan plockas, fiskas eller odlas. Jag fortsätter givetvis att
bevaka och rapportera kring kräftor. Men nu mer säsongsbetonat.
Du är så jävla slö om du inte börjar följa min blogg!
Svampfangst.blogspot.com
Från och med den 22 september 2011 kommer den här bloggen att förändras. Jag kommer att utöka innehållet till att handla om allt som rör det breda och luddiga begreppet MAT, och framför allt mat som kan plockas, fiskas eller odlas. Jag fortsätter givetvis att bevaka och rapportera kring kräftor. Men nu mer säsongsbetonat.
Du är så jävla slö om du inte börjar följa min blogg!
Ilska i svampskogen
Jag var i en skog i närheten av det fängelse där Johnny Cash uppträdde 1972. Det regnade asmycket. Det blåste. Det var kallt, och det var höst. Ni vet.
Jag gick längs med en stig som ringlade sig genom ett mosslandskap som var förgyllt av ett pärlband av trattkantareller. Åt vilket håll jag än tittade såg jag svamp. Var det inte trattkantareller så var det soppar. Var det inte soppar så var det riskor. Och så vidare. Det var med andra ord en helt magisk plats. Jag hade i ärlighetens namn aldrig varit med om något liknande.
Papperskassen som jag krampaktigt höll i ena handen bågnade av svampens tyngd och regnets väta. Ena handtaget hade redan ramlat av. Jag var förbannad.
Men inte för att påsen var på väg att gå sönder, och inte heller för att det regnade. Jag var för all del blöt och kall, och jag hade bokstavligt talat kramp i handen av att hålla i en trasig och tung påse, men det gjorde fan ingenting. Det rörde mig inte i ryggen. Jag var förbannad för att det stod så djävulskt mycket svamp i skogen, helt orörd. Jag fattade noll. Varför hade ingen varit där? Varför är det ingen som bryr sig?
Idag är jag hemma igen. Kläderna hänger på tork och svampen ligger på vardagsrumsbordet, redo att rensas. Men jag är fortfarande förbannad.
Jag kan inte för mitt liv förstå varför inte fler människor tar ett par extra steg för att förgylla sin tillvaro. Det är egentligen det som livet handlar om – att ta ett par extra steg. Det är återkommande i ta mig fan allting.
Ta populärkultur till exempel. Gräver du lite längre ner i en skivback (eller på en musikblogg) så kommer du att hitta låtar som förgyller ditt liv. Tittar du bakom Män som hatar kvinnor i din bokaffär hittar du något som till och med kan förändra hela ditt jävla liv. Det tar kanske en halvminut av din tid, och du kommer att vinna så mycket på det i längden.
Trivs du inte på ditt jobb, plugga vidare!
Har du gift dig med fel människa, lämna henom bara!
Är du trött på att äta burkchampinjoner, ut i skogen och HÄMTA HEM svamp!
Det behöver inte heller handla om ett bakomliggande missnöje med din tillvaro för att du ska vinna något på att ta några extra steg. Det är klart att man kan sitta och äta falukorv-köttbullar-fiskpinnar-pannkaka-kyckling-tacos-pizza vecka ut och vecka in. Du kan titta på doobidoo, parlamentet och söndagsfilm och trivas ganska bra med det. Inte märka av att livet är grått, förutsägbart och trist. Det är gott med tacos, och Beck-filmerna är säkert spännande ibland. Men inte varje vecka.
Varenda idiot kan lära sig några sorter svamp, och varenda idiot kan gå ut i skogen och hämta hem några ätliga svampar, steka dem och lägga dem på en bit bröd. Grattis, du har just gjort ett gudomligt gott mellanmål.
Det är bara så jävla enkelt, och du är bara så jävla slö om du inte gör det.
Jag gick längs med en stig som ringlade sig genom ett mosslandskap som var förgyllt av ett pärlband av trattkantareller. Åt vilket håll jag än tittade såg jag svamp. Var det inte trattkantareller så var det soppar. Var det inte soppar så var det riskor. Och så vidare. Det var med andra ord en helt magisk plats. Jag hade i ärlighetens namn aldrig varit med om något liknande.
Papperskassen som jag krampaktigt höll i ena handen bågnade av svampens tyngd och regnets väta. Ena handtaget hade redan ramlat av. Jag var förbannad.
Men inte för att påsen var på väg att gå sönder, och inte heller för att det regnade. Jag var för all del blöt och kall, och jag hade bokstavligt talat kramp i handen av att hålla i en trasig och tung påse, men det gjorde fan ingenting. Det rörde mig inte i ryggen. Jag var förbannad för att det stod så djävulskt mycket svamp i skogen, helt orörd. Jag fattade noll. Varför hade ingen varit där? Varför är det ingen som bryr sig?
Idag är jag hemma igen. Kläderna hänger på tork och svampen ligger på vardagsrumsbordet, redo att rensas. Men jag är fortfarande förbannad.
Jag kan inte för mitt liv förstå varför inte fler människor tar ett par extra steg för att förgylla sin tillvaro. Det är egentligen det som livet handlar om – att ta ett par extra steg. Det är återkommande i ta mig fan allting.
Ta populärkultur till exempel. Gräver du lite längre ner i en skivback (eller på en musikblogg) så kommer du att hitta låtar som förgyller ditt liv. Tittar du bakom Män som hatar kvinnor i din bokaffär hittar du något som till och med kan förändra hela ditt jävla liv. Det tar kanske en halvminut av din tid, och du kommer att vinna så mycket på det i längden.
Trivs du inte på ditt jobb, plugga vidare!
Har du gift dig med fel människa, lämna henom bara!
Är du trött på att äta burkchampinjoner, ut i skogen och HÄMTA HEM svamp!
Det behöver inte heller handla om ett bakomliggande missnöje med din tillvaro för att du ska vinna något på att ta några extra steg. Det är klart att man kan sitta och äta falukorv-köttbullar-fiskpinnar-pannkaka-kyckling-tacos-pizza vecka ut och vecka in. Du kan titta på doobidoo, parlamentet och söndagsfilm och trivas ganska bra med det. Inte märka av att livet är grått, förutsägbart och trist. Det är gott med tacos, och Beck-filmerna är säkert spännande ibland. Men inte varje vecka.
Varenda idiot kan lära sig några sorter svamp, och varenda idiot kan gå ut i skogen och hämta hem några ätliga svampar, steka dem och lägga dem på en bit bröd. Grattis, du har just gjort ett gudomligt gott mellanmål.
Det är bara så jävla enkelt, och du är bara så jävla slö om du inte gör det.
Från och med den 22 september 2011 kommer den här bloggen att förändras. Jag kommer att utöka innehållet till att handla om allt som rör det breda och luddiga begreppet MAT, och framför allt mat som kan plockas, fiskas eller odlas. Jag fortsätter givetvis att bevaka och rapportera kring kräftor. Men nu mer säsongsbetonat.
Du är så jävla slö om du inte börjar följa min blogg!
2011-07-29
Recept på kräftbuljong
När kräftorna är urätna tar jag skalen och kokar ur varenda droppe smak, och får en helt underbar buljong.
Lika enkelt som genialt.
Det du behöver:
Kräftskal
Vatten
Lägg skalen på en plåt och skjutsa in dem i ugnen, på 200 grader i sådär en kvart. Det torkar ut skalen och du får en skarpare smak. Buljongen blir också mörkare.
Häll i skalen i en kastrull och ös på med vatten tills allt är täckt. Koka ett par timmar. Häll upp, frys in eller använd direkt. Din fisk- eller skaldjurssoppa kommer att slå svärmor med häpnad – jag lovar!
FOTNOT: Om du vill göra en snabbare variant kan du lägga skalen i en stekpanna, i med lite olivolja, lite vilök, lite persilja. Fräs. Häll på vitt vin. Låt puttra en stund. Sila bort skräp. Klart att använda till sås eller soppa!
Lika enkelt som genialt.
Det du behöver:
Kräftskal
Vatten
Lägg skalen på en plåt och skjutsa in dem i ugnen, på 200 grader i sådär en kvart. Det torkar ut skalen och du får en skarpare smak. Buljongen blir också mörkare.
Häll i skalen i en kastrull och ös på med vatten tills allt är täckt. Koka ett par timmar. Häll upp, frys in eller använd direkt. Din fisk- eller skaldjurssoppa kommer att slå svärmor med häpnad – jag lovar!
FOTNOT: Om du vill göra en snabbare variant kan du lägga skalen i en stekpanna, i med lite olivolja, lite vilök, lite persilja. Fräs. Häll på vitt vin. Låt puttra en stund. Sila bort skräp. Klart att använda till sås eller soppa!
2011-07-28
Recension – Lobsters spanska jumbokräftor 2011
För det första vill jag påpeka (jag kan inte göra det nog många gånger) att du MÅSTE koka egen lag och låta kräftorna ligga åtminstone tolv timmar innan du äter dem. Gör du det blir de billigaste kräftorna underbara. Så. enkelt. är. det.
Men. Det finns olika skal, köttmängd, storlek och färg. Där ser jag ett recensionsvärde
Det lustiga är att de spanska kräftorna som vi kan köpa är samma sort som de kinesiska, men de turkiska kräftorna tillhör däremot en annan familj. Turkiet och Spanien ligger ju som bekant förhållandevis nära varandra. Det är långt mellan Spanien och Kina.
Hur som helst, att äta spanska kräftor är således ungefär samma sak som att äta kinesiska. Smaken är i princip densamma, och stjärtarna är lika välfyllda. Klorna är olika från kräfta till kräfta, både när det kommer till köttets konsistens och mängden kött. Detsamma gäller skalets hårdhet. Till och med färgen på dem skiljer sig ofantligt mycket. De går allt emellan plastigt läppstiftröda till höstlövsorange. Uppläggningen blir därför lätt breathtaking. Lite grön dill på toppen och du har ett vackert fjäll med sensommarens alla färger.
Men hårdheten i skalet är ett stort minus. En del kräftor är så hårda att de nästan inte går att bita igenom. Jag som aldrig använder kräftbestick kan därför känna visst obehag över tanken på vad mina tänder utsätts för.
Men, till syvende och sist, jag tycker om dessa kräftor. Smaken på innanmätet är söt och god, nästan åt krabbhållet. Det är inte ovanligt att hitta kräftsmör på insidan av skalet och stjärtarna är alltid välfyllda. Lobsters spanska jumbokräftor får en stark sexa, på en tioskala. Prisvärda, snygga och goda – men hårda och ibland med tomma klor.
Till kräftorna drack jag Franziskaner Weissbier och en blended whiskey. Whiskeyns starka och stora smakflora passar minst lika bra som snapsens. På systemet sa de till mig att jag skulle välja en vanlig ljus lager till kräftorna, men själv föredrar jag en öl med lite starkare beska och sötma. Det gifter sig med lagens sälta.
Men. Det finns olika skal, köttmängd, storlek och färg. Där ser jag ett recensionsvärde
Det lustiga är att de spanska kräftorna som vi kan köpa är samma sort som de kinesiska, men de turkiska kräftorna tillhör däremot en annan familj. Turkiet och Spanien ligger ju som bekant förhållandevis nära varandra. Det är långt mellan Spanien och Kina.
Hur som helst, att äta spanska kräftor är således ungefär samma sak som att äta kinesiska. Smaken är i princip densamma, och stjärtarna är lika välfyllda. Klorna är olika från kräfta till kräfta, både när det kommer till köttets konsistens och mängden kött. Detsamma gäller skalets hårdhet. Till och med färgen på dem skiljer sig ofantligt mycket. De går allt emellan plastigt läppstiftröda till höstlövsorange. Uppläggningen blir därför lätt breathtaking. Lite grön dill på toppen och du har ett vackert fjäll med sensommarens alla färger.
Men hårdheten i skalet är ett stort minus. En del kräftor är så hårda att de nästan inte går att bita igenom. Jag som aldrig använder kräftbestick kan därför känna visst obehag över tanken på vad mina tänder utsätts för.
Men, till syvende och sist, jag tycker om dessa kräftor. Smaken på innanmätet är söt och god, nästan åt krabbhållet. Det är inte ovanligt att hitta kräftsmör på insidan av skalet och stjärtarna är alltid välfyllda. Lobsters spanska jumbokräftor får en stark sexa, på en tioskala. Prisvärda, snygga och goda – men hårda och ibland med tomma klor.
Till kräftorna drack jag Franziskaner Weissbier och en blended whiskey. Whiskeyns starka och stora smakflora passar minst lika bra som snapsens. På systemet sa de till mig att jag skulle välja en vanlig ljus lager till kräftorna, men själv föredrar jag en öl med lite starkare beska och sötma. Det gifter sig med lagens sälta.
Koka alltid ny lag
Glöm inte att ALLTID koka ny lag dagen innan du ska äta kräftor. Även om du köper svenska dyra signalkräftor är lagen mesig. Kräftkokarna snålar på dillen och saltet. Det är så enkelt, och så gott att göra själv.
Kräftlag, räcker till ett kg kräftor:
2,5 l vatten
1 dl salt
Rikligt med krondill
Socker
öl
Blanda ihop och koka upp. Snåla inte på ölen. Du vill komma åt beskan. Häll i nästan en hel öl. Drick upp det som blir kvar. Samma sak med sockret, du vill få sötma. Ha i en liten näve. Två-tre msk ca.
Låt lagen sjuda i tio minuter. Ta av från plattan. Plocka upp krondillen. Om den får ligga kvar blir lagen besk. För besk. Låt svalna.
Häll av lagen från dina köpta kräftor. Om de varit frysta ska du såklart se till att de tinat. En del sköljer till och med av kräftorna för att bli av med så mycket fullag som möjligt. Det gör inte jag. Häll kräftorna i lagen, täck över och ställ in i kylen. Plocka fram en halv minut innan du ska äta. Iskalla kräftor är gott.
Självklart går det här receptet bra att använda om du ska koka fångade kräftor också. Låt då kräftorna koka i åtta till tio minuter. Se bara till att vattnet håller sig kokande när du lägger i de små kräken. Tänk på att det är önskvärt att göra deras lidande så kort som möjligt. Det är hemskt tråkigt om du häller i för många kräftor åt gången och vattnet kyls ner. Då dör de inte direkt. Då lider de. Lägg i med huvudet före.
Fotnot: Jag ska även slå ett slag för ljumna kräftor här framöver. Se kommande inlägg.
Kräftlag, räcker till ett kg kräftor:
2,5 l vatten
1 dl salt
Rikligt med krondill
Socker
öl
Blanda ihop och koka upp. Snåla inte på ölen. Du vill komma åt beskan. Häll i nästan en hel öl. Drick upp det som blir kvar. Samma sak med sockret, du vill få sötma. Ha i en liten näve. Två-tre msk ca.
Låt lagen sjuda i tio minuter. Ta av från plattan. Plocka upp krondillen. Om den får ligga kvar blir lagen besk. För besk. Låt svalna.
Häll av lagen från dina köpta kräftor. Om de varit frysta ska du såklart se till att de tinat. En del sköljer till och med av kräftorna för att bli av med så mycket fullag som möjligt. Det gör inte jag. Häll kräftorna i lagen, täck över och ställ in i kylen. Plocka fram en halv minut innan du ska äta. Iskalla kräftor är gott.
Självklart går det här receptet bra att använda om du ska koka fångade kräftor också. Låt då kräftorna koka i åtta till tio minuter. Se bara till att vattnet håller sig kokande när du lägger i de små kräken. Tänk på att det är önskvärt att göra deras lidande så kort som möjligt. Det är hemskt tråkigt om du häller i för många kräftor åt gången och vattnet kyls ner. Då dör de inte direkt. Då lider de. Lägg i med huvudet före.
Fotnot: Jag ska även slå ett slag för ljumna kräftor här framöver. Se kommande inlägg.
Dyra kineser
Just det, det måste vi prata om. De kinesiska kräftorna är dyra i år, på grund av dålig fångst under året.
Många talar ofta illa om kinesiska kräftor, att de är omöjligt hårda i skalet och att deras knallröda färg inte är tilltalande.
Jag anser att de ofta är välfyllda och välsmakande, att deras lite plastiga uppsyn passar ganska bra på ett osmakligt och överdådigt kräftbord.
Men jag tänker inte betala 120:- för dem. Det är de inte värda.
Många talar ofta illa om kinesiska kräftor, att de är omöjligt hårda i skalet och att deras knallröda färg inte är tilltalande.
Jag anser att de ofta är välfyllda och välsmakande, att deras lite plastiga uppsyn passar ganska bra på ett osmakligt och överdådigt kräftbord.
Men jag tänker inte betala 120:- för dem. Det är de inte värda.
Magisk sensommar nalkas
Snart är vi där. Snart är vi där.
Inför min ankommande födelsedag köpte jag årets första paket frysta kräftor. De ligger nu i lag och kommer att avnjutas i morgon kväll.
Jag vet att jag har lovat mig själv att jag ska fiska kräftor i skogen i år, men jag ställer mig allt mer tveksam till det. Eftersom jag arbetar som redigerare på Alingsås Tidning nu under sommaren, kan det bli svårt att hinna med en resa till skogs. Vi får se. Sicklasjön var både trivsam att vara vid och mängden kräftor var över förväntan. Kanske hamnar vi där i år igen. En kväll i augusti får det bli den här gången. Förra året var vi ute lite väl sent tror jag. Det var rätt kallt vill jag minnas.
I år ska jag även förbereda mig mer. Mört ska fiskas i god tid innan kräftfiskekvällen. Burar ska lagas från eventuella hål. Kaffe ska kokas. Kaka ska bakas. Batterier ska bytas i ficklampan. Vadarstövlar ska plockas fram. Framför allt – en håv ska införskaffas.
Förra året tappade jag ett flertal kräftor på djupt vatten. I år ska ingen komma undan.
Återkommer med recension av kräftorna imorgon. Nu återstår sömn.
På återseende.
Inför min ankommande födelsedag köpte jag årets första paket frysta kräftor. De ligger nu i lag och kommer att avnjutas i morgon kväll.
Jag vet att jag har lovat mig själv att jag ska fiska kräftor i skogen i år, men jag ställer mig allt mer tveksam till det. Eftersom jag arbetar som redigerare på Alingsås Tidning nu under sommaren, kan det bli svårt att hinna med en resa till skogs. Vi får se. Sicklasjön var både trivsam att vara vid och mängden kräftor var över förväntan. Kanske hamnar vi där i år igen. En kväll i augusti får det bli den här gången. Förra året var vi ute lite väl sent tror jag. Det var rätt kallt vill jag minnas.
I år ska jag även förbereda mig mer. Mört ska fiskas i god tid innan kräftfiskekvällen. Burar ska lagas från eventuella hål. Kaffe ska kokas. Kaka ska bakas. Batterier ska bytas i ficklampan. Vadarstövlar ska plockas fram. Framför allt – en håv ska införskaffas.
Förra året tappade jag ett flertal kräftor på djupt vatten. I år ska ingen komma undan.
Återkommer med recension av kräftorna imorgon. Nu återstår sömn.
På återseende.
2011-05-30
Snart är det höst
Idag kände jag lukten av varm dy vid norrmälarstrand.
Nu är det försommar. Snart är det augusti. Låt oss hoppas att tiden där emellan blir varm och solig, så att kräftorna känner sig manade att växa sig extra stora. Låt oss också hoppas att den befarade signalkräftpesten, eller S.K.P. som jag brukar kalla den, visar sig vara bara en vanlig signalkräftförkylning. S.K.F.
Nu är det försommar. Snart är det augusti. Låt oss hoppas att tiden där emellan blir varm och solig, så att kräftorna känner sig manade att växa sig extra stora. Låt oss också hoppas att den befarade signalkräftpesten, eller S.K.P. som jag brukar kalla den, visar sig vara bara en vanlig signalkräftförkylning. S.K.F.
2011-03-23
Pluras kök
Första avsnittet av Pluras kök sändes igår på tv3, och utan tvekan saknade jag Mauro. Han fyllde en funktion som Pluras bror Carla inte riktigt lyckades axla. För det första är de oerhört olika, Mauro som är en notorisk skämtare och Carla som i sin tystnad nästan blir komisk. Och tyvärr är det bara nästan. Än så länge känns hans medverkande lite krystat.
Kanske växer Carla i skorna. Kanske blir han en rolig bifigur som då och då, mellan gitarriffen, mumlar fram något roligt. Eventuellt gjorde även Leif GW:s medverkande att Carla kändes överflödig. Deras grumsiga och tysta gubbighet var ibland identisk.
Jag hade hört rykten om att de skulle äta kräftor, och det var hemskt synd att det istället blev hummer. Jag hade velat se Plura koka svenska kräftor, men vi fick i alla fall ta del av hans recept som bestod av vatten, salt, socker och krondill. Ingen öl alltså. Jag antar och hoppas att han avstod från ölet på grund av hummern. Till ett kräftspad krävas denna dryck!
Kanske växer Carla i skorna. Kanske blir han en rolig bifigur som då och då, mellan gitarriffen, mumlar fram något roligt. Eventuellt gjorde även Leif GW:s medverkande att Carla kändes överflödig. Deras grumsiga och tysta gubbighet var ibland identisk.
Jag hade hört rykten om att de skulle äta kräftor, och det var hemskt synd att det istället blev hummer. Jag hade velat se Plura koka svenska kräftor, men vi fick i alla fall ta del av hans recept som bestod av vatten, salt, socker och krondill. Ingen öl alltså. Jag antar och hoppas att han avstod från ölet på grund av hummern. Till ett kräftspad krävas denna dryck!
2011-02-14
Mört och pest
Apropå mitt inlägg angående mört och pest vill jag tillägga att Östran häromdagen skrev följande:
"En av de viktigaste punkterna för att bevara flodkräftan i ett skyddsområde är så klart att inte föra in kräftpest. Därför får man bara använda fisk från Östersjön eller fisk som varit djupfryst i minst 24 timmar som bete åt flodkräftorna."
Enligt den artikeln är det alltså helt ok att använda fisk från pestsmittat vatten, så länge den varit fryst. Det tror jag egentligen på till fullo, men för att ta det säkra före det osäkra skulle jag i alla fall välja att fiska mitt bete ur samma sjö som jag ska fånga kräftorna i.
"En av de viktigaste punkterna för att bevara flodkräftan i ett skyddsområde är så klart att inte föra in kräftpest. Därför får man bara använda fisk från Östersjön eller fisk som varit djupfryst i minst 24 timmar som bete åt flodkräftorna."
Enligt den artikeln är det alltså helt ok att använda fisk från pestsmittat vatten, så länge den varit fryst. Det tror jag egentligen på till fullo, men för att ta det säkra före det osäkra skulle jag i alla fall välja att fiska mitt bete ur samma sjö som jag ska fånga kräftorna i.
Kräftblogg
Jag vet att jag målar med breda penseln ibland. Jag vet att jag inte borde skriva om annat fiske än kräftfisket. Men när kräftsäsongen sträcker sig över två knappa månader är det ganska svårt att driva en väluppdaterad kräftblogg som uteslutande handlar om kräftor.
Men jag kommer här med ett försenat nyårslöfte som kan uppskattas, (om inte annat av Frans som kommenterade här för några månader sen) och som kommer att ge mig ett bredare bevakningsområde.
Jag lovar att bli bättre på att äta, bevaka och kommentera havskräftan.
En god kräftblogg är inte uteslutande. En god kräftbloggare värnar alla kräftors lika värde.
Men jag kommer här med ett försenat nyårslöfte som kan uppskattas, (om inte annat av Frans som kommenterade här för några månader sen) och som kommer att ge mig ett bredare bevakningsområde.
Jag lovar att bli bättre på att äta, bevaka och kommentera havskräftan.
En god kräftblogg är inte uteslutande. En god kräftbloggare värnar alla kräftors lika värde.
Bloggtips
Vi är mitt i årets värsta månad. Många brukar säga att det enda som är bra med februari är att den är kort. Jag håller med. Trots att morgnarna är lite ljusare är det svårt att ens kunna tänka sig att det ska bli så varmt att man kan vada i en strandkant eller ligga på en gräsmatta utan att frysa ihjäl. Det enda vi kan göra är att drömma om bättre tider. Eller?
Någon som inte låter vinterkylan stoppa honom är fiskebloggaren Nicka på fiskesidan.se. Träget står han i iskallt vatten medan spöringarna fylls med is. Senast igår var han ute vid kusten och fiskade. Var någonstans framgår inte, det spelar ingen roll. Han skriver förbaskat bra. Det är en blogg värd att följa.
Jag lovar härmed mig själv att jag i sommar ska ta mig till rinnande vatten för att fiska öring och kanske harr. Det är trots allt något av det roligaste jag vet. Näst efter kräftfisket förstås.
Någon som inte låter vinterkylan stoppa honom är fiskebloggaren Nicka på fiskesidan.se. Träget står han i iskallt vatten medan spöringarna fylls med is. Senast igår var han ute vid kusten och fiskade. Var någonstans framgår inte, det spelar ingen roll. Han skriver förbaskat bra. Det är en blogg värd att följa.
Jag lovar härmed mig själv att jag i sommar ska ta mig till rinnande vatten för att fiska öring och kanske harr. Det är trots allt något av det roligaste jag vet. Näst efter kräftfisket förstås.
2011-02-13
Akvariekräftan
Är så sjukt sugen på en sån här liten elak krabat till vårt akvarium, men misstänker att den ganska snabbt skulle käka upp alla fiskarna.
Den som googlar skall finna
Om jag tittar igenom de sökord som lett internetanvändare till min blogg kan jag se att flera av dem stämmer överens helt eller delvis. Därför vill jag ge svar på de funderingar som många verkar ha angående kräftor.
1. Kan man äta kräftor dagen efter?
Svar: Ja det går utmärkt. Har de legat i lag (givetvis hemkokt) under natten har de dragit i sig extra mycket sälta. Dessutom är de iskalla, och passar ypperligt till förrätt, speciellt eftersom man av någon anledning tenderar att vara bakfull efter en kräftskiva. Eller för all del, gör en pastasås.
2. Finns det kräftor i Mälaren?
Svar: Ja, det torde det göra, men jag har aldrig sett några. Jag vet att det finns, men några stora mängder är det inte. Köp fiskekort någon annanstans!
3. Var får man tag på kräftor i januari/februari?
Svar: Gå till din handlare och kolla frysdisken. Har du tur hittar du ett paket frysta turkiska kräftor till ett bra pris.
4. Mört och kräftpest?
Svar: Om du fiskar mört i en sjö med pest är risken stor att du sprider vidare pesten till en annan sjö, om du agnar med mörten där. Du ska även vara försiktig med dina fiskeredskap, och till och med dina badkläder. Om du ska vara helt riskfri ska du frysa allt emellan användning i olika sjöar. En del säger att det räcker att frysa mörten innan du använder den i en annan sjö, men för att vara på den säkra sidan är det bättre att alltid ta fisk från den sjö där du ska fiska kräftor.
5. Finns det fiskekort till Vällan i Falun?
Svar: Ja till vanligt fiske, dock inte till kräftfiske.
1. Kan man äta kräftor dagen efter?
Svar: Ja det går utmärkt. Har de legat i lag (givetvis hemkokt) under natten har de dragit i sig extra mycket sälta. Dessutom är de iskalla, och passar ypperligt till förrätt, speciellt eftersom man av någon anledning tenderar att vara bakfull efter en kräftskiva. Eller för all del, gör en pastasås.
2. Finns det kräftor i Mälaren?
Svar: Ja, det torde det göra, men jag har aldrig sett några. Jag vet att det finns, men några stora mängder är det inte. Köp fiskekort någon annanstans!
3. Var får man tag på kräftor i januari/februari?
Svar: Gå till din handlare och kolla frysdisken. Har du tur hittar du ett paket frysta turkiska kräftor till ett bra pris.
4. Mört och kräftpest?
Svar: Om du fiskar mört i en sjö med pest är risken stor att du sprider vidare pesten till en annan sjö, om du agnar med mörten där. Du ska även vara försiktig med dina fiskeredskap, och till och med dina badkläder. Om du ska vara helt riskfri ska du frysa allt emellan användning i olika sjöar. En del säger att det räcker att frysa mörten innan du använder den i en annan sjö, men för att vara på den säkra sidan är det bättre att alltid ta fisk från den sjö där du ska fiska kräftor.
5. Finns det fiskekort till Vällan i Falun?
Svar: Ja till vanligt fiske, dock inte till kräftfiske.
2011-02-12
2011-02-11
Snökaos
Den förvåren vi fick uppleva i ett par veckor är bortblåst av ett snöoväder. Hela Stockholm står stilla. Det var då själva fan.
2011-02-04
Fler fiskevatten till rimligare priser
Det blir antagligen inget kräftfiske i Svartån i Örebro i höst, enligt Nerikes Allehanda. Anledningen är att fångsten 2010 var så dålig, och kommunens tjänstemän tror att ån behöver vila ett år för att beståndet ska växa till sig.
I ån finns signalkräftor, och genom ett lottsystem kan 150 personer köpa fiskekort för 700 kronor styck. Oerhört dyrt! Ofattbart dyrt! Hur kan det vara möjligt? 2010 fick alltså kräftfiskarna gå hem i princip tomhänta dessutom. Skandal!
Priset på kräftfiskekort måste ner! Det är inte rimligt att betala så mycket när säkerheten för att man kommer hem med fångst uppenbarligen är så låg. Det vi behöver är fler och bättre fungerande fiskevatten.
Vi ska vårda de få vatten där flodkräftan finns kvar, men nu när vi har möjligheten att plantera ut signalkräftor borde vi göra det i större utsträckning, och alltså i vatten där inte flodkräftan riskerar att drabbas. Jag tror inte att vi kommer få tillbaka flodkräftan. Tyvärr. Men intresset för kräftfisket finns, och skulle växa om fler hade råd och möjlighet att ta del av det. Varför inte genom samma put and take-system som vi har för ädelfisk?
I Falun finns, vad jag vet, inte en enda sjö där man kan köpa tillfällig kräftfiskerätt. Om det finns är det oerhört dåligt marknadsfört.
I Stockholm är vi lyckligt lottade, här finns flera sjöar att välja på, så uppenbarligen är det inte omöjligt.
I ån finns signalkräftor, och genom ett lottsystem kan 150 personer köpa fiskekort för 700 kronor styck. Oerhört dyrt! Ofattbart dyrt! Hur kan det vara möjligt? 2010 fick alltså kräftfiskarna gå hem i princip tomhänta dessutom. Skandal!
Priset på kräftfiskekort måste ner! Det är inte rimligt att betala så mycket när säkerheten för att man kommer hem med fångst uppenbarligen är så låg. Det vi behöver är fler och bättre fungerande fiskevatten.
Vi ska vårda de få vatten där flodkräftan finns kvar, men nu när vi har möjligheten att plantera ut signalkräftor borde vi göra det i större utsträckning, och alltså i vatten där inte flodkräftan riskerar att drabbas. Jag tror inte att vi kommer få tillbaka flodkräftan. Tyvärr. Men intresset för kräftfisket finns, och skulle växa om fler hade råd och möjlighet att ta del av det. Varför inte genom samma put and take-system som vi har för ädelfisk?
I Falun finns, vad jag vet, inte en enda sjö där man kan köpa tillfällig kräftfiskerätt. Om det finns är det oerhört dåligt marknadsfört.
I Stockholm är vi lyckligt lottade, här finns flera sjöar att välja på, så uppenbarligen är det inte omöjligt.
2011-01-28
2011 - skog, tystnad och lugn.
Vi har nu lämnat 2010 bakom oss och ser framåt, mot augustimåne och sensommar. Men fram till dess ska vi planera. Jag har haft en idé om att åka iväg någonstans för att fiska kräftor i sommar. Hitta en sjö där jag inte varit förut, där skogen är lite tätare än den kring Nacka.
Att fiska kräftor i Sicklasjön var bättre än jag hade trott. Det fanns bra med kräftor, mycket yta och inte en enda fiskekonkurrent. Däremot en hel radda joggare som sprang förbi på cykelvägen bakom oss. Sikten över till andra sidan sjön var inte den trevligaste. Betongblock efter betongblock påminde oss konstant om storstans närhet, vilket i och för sig gav en ganska kul kontrast. För mig har kräftfiske tidigare handlat om skog, tystnad och lugn. 2010 var jag inne på stadsfiske, med Fredhällsklippor och Nackasjöar.
2011 vill jag gå tillbaka till rötterna. Gärna en sjö i Dalarna. Men jag har inte den blekaste om var det skulle ske. Det är viktigt för mig att jag får fiska ostört. Det värsta jag vet är brist på plats. Då kan jag lika gärna låta bli. Risken finns att alla kräftsjöar i landsbygden är så populära att det är svårt att ens ta sig ner till vattenbrynet.
Det kanske är en ouppnåelig dröm, men jag ska göra ett försök.
Att fiska kräftor i Sicklasjön var bättre än jag hade trott. Det fanns bra med kräftor, mycket yta och inte en enda fiskekonkurrent. Däremot en hel radda joggare som sprang förbi på cykelvägen bakom oss. Sikten över till andra sidan sjön var inte den trevligaste. Betongblock efter betongblock påminde oss konstant om storstans närhet, vilket i och för sig gav en ganska kul kontrast. För mig har kräftfiske tidigare handlat om skog, tystnad och lugn. 2010 var jag inne på stadsfiske, med Fredhällsklippor och Nackasjöar.
2011 vill jag gå tillbaka till rötterna. Gärna en sjö i Dalarna. Men jag har inte den blekaste om var det skulle ske. Det är viktigt för mig att jag får fiska ostört. Det värsta jag vet är brist på plats. Då kan jag lika gärna låta bli. Risken finns att alla kräftsjöar i landsbygden är så populära att det är svårt att ens ta sig ner till vattenbrynet.
Det kanske är en ouppnåelig dröm, men jag ska göra ett försök.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)