Börja fiska!

Efter gårdagens fångstlösa fisketur vid Trekanten i Liljeholmen repade jag i ett par timmar i Midsommarkransen. När jag sedan var på väg hem och väntade på tunnelbanan kom två smått berusade tjejer fram och frågade om jag "verkligen varit och fiskat".

Vi pratade lite fram och tillbaka, och en av tjejerna sa att hon alltid velat börja fiska.
– Gör inte det, sa jag med skojfrisk sarkasm. Det är bara dyrt, och man får aldrig någon fisk.

En sådan till synes fullständigt ointressant och vardaglig händelse fick mig att fundera över två saker.

1. Det finns ingenting som är så inbjudande till spontana samtal som ett fiskespö. Det spelar ingen roll om jag fiskar med det. Det räcker med att bära på det så kommer unga som gamla fram och vill prata. Jag antar att det är något avväpnande och ofarligt med en människa med ett fiskespö. Många människor förknippar nog fiske med slöa och varma sommardagar, vilket skulle kunna vara ytterligare en förklaring.

2. Mikael Engström, författare och fiskeexpert sommarpratade för ett par år sedan. Han pratade, vill jag minnas, om hur han kunde släppa allt när han var ute och fiskade. Vad än för problem han hade i sitt vardagsliv var de som bortblåsta ur hans huvud så fort han stod vid vatten med ett spö. Det stämmer in på mig till fullo. Det är fan som meditation. Vissa människor säger sig kunna slappna av bara av att vara i skogen. Sitta på en stubbe och fundera, filosofera. Men jag antar att jag är en alldeles för rastlös människa för att klara av det. Jag behöver något att sysselsätta mig med samtidigt.

Därför vill jag skicka en hälsning till alla som funderat på att börja fiska:
Gört! Det är dyrt, det är tidskrävande, det är inte alltid man får fisk, men det är så jävla värt det. Kom igen, det blir kul!