Husmorsdrömmar och solbränna

"Den jäsande surdegen är solbrännan för 2010-talet: en distansering från människor som inte kan kosta på sig medveten kosthållning, respekt för miljön och, framför allt, samtidens viktigaste statusmarkör – tid."
Christopher Friman, Filter

Det går inte att, med hedern i behåll, driva en blogg om matlagning, svampplockning, fiske och fan och hans moster utan att nämna den ofattbara hypen kring husmorstips och korvstoppning. Det går inte att, med värdigheten kvar, låta bli att behandla det ironiska i att jag startar om min blogg samma dag som tidningen filter publicerar tidigare nämnda reportage.

Det finns något viktigt som Friman pekar på i reportaget "Den som väntar på något gott". Distanseringen. När jag skriver att du är slö om du inte plockar svamp är det en distans jag tar. När jag skriver att jag odlat en chili som jag kryddar min kycklinggryta med visar jag upp min solbränna. Jag ställer mig över alla som är bleka, alla de som inte fått någon sol. Det är ganska fult av mig. Jag vill härmed vända på steken.

Jag tror ärligt talat att alla människor, oavsett ursprung, klass eller kön, skulle må bättre av att skaffa sig en solbränna. Ut och plocka svamp! Stoppa en korv! Fiska en abborre! Sylta en sylt! Det låter så enkelt, och till viss del är det också så enkelt. Det är därför husmorstipsen uppkommit, för att förenkla människors vardag.

Det som nu har skett är att en grupp människor i Stockholms innerstad tagit husmorstipsen och surdegarna till sig, gjort en trend och en företeelse av det, och därmed distanserat sig från alla som inte bor i Stockholms innerstad. Att plocka svamp eller baka bröd är inte hjärnkirurgi, men när det framställs som något nytt, trendigt och tidskrävande så blir det, om man hårddrar, lika ouppnåeligt som hjärnkirurgi för alla utomstående.

Det sjuka är att det egentligen inte är tidskrävande. Att skaffa barn är tidskrävande, men att lära sig baka bröd av surdeg är inte tidskrävande. Det kan vem som helst göra. Det som irriterar mig är inte att människor inte går ut och plockar svamp. Problemet är att det framställs av en hel hipstergeneration som något svårt och tidskrävande. En statussymbol som dina acnejeans eller din iphone. Men den dagen när tillbaka-till-ursprunget-företeelsen sprids till den stora massan så kommer alla hipsters vända husmödrarna och samlarna ryggen. Så enkelt är det. Trendpendeln slår tillbaka. Då kommer vi som bor i Stockholms innerstad bry oss om datorer igen. Kanske. Eller något helt annat. Musik kanske. Vad fan vet jag.

Hur som helst. Bara för att man inte kan ladda hem svampar (än) betyder det inte att det är omöjligt att få tag på dem. Det enda du behöver kunna är trattkantarell. Den har ihålig hatt och gul fot. Det enda du behöver ha är en påse och ett sl-kort. Eller plankningskunskaper för all del.