Förbjudet fiske försvaras

- Nu är det inte mer än några månader till vi kan börja tjuvfiska kräftor, vilket jag hoppas att alla gör, skriver någon på fiskesnack.com. Obs gäller endast i signalkräftor och inte att man tjuvfiskar där någon har sitt fiske som inkomst, fortsätter han.

Många förknippar kräftfiske till just tjuvfiske. Av någon anledning anses olagligt fiske efter kräftor vara näst intill ädelt. Som jag tidigare nämnt ansågs det länge vara fullt försvarbart att tjuvfiska signalkräftor, medan flodkräftan skulle fiskas med måtta. I den åsikten ligger trots allt en stor moral. Fiska upp det som det finns mycket av, och låt flodkräftan vara. Den som är hotad att försvinna. Men hur kommer det sig att tjuvfiske över huvud taget försvaras?

Som sig bör vänder jag mig till litteraturen för svar. Slas skriver i texten ”Utan fångst” att ”det är en del av tjusningen att sitta och ängslas för att landsfiskalen ska dyka upp. En absolut nedärvd ängslan.” I texten ”Tjuvfiske och kulturarbete” menar han att tjuvfisket ”tillhör urminnesrätten”.

Mitt kräftfiske har alltid varit på gränsen till tjuvfiske. Eller snarare har jag inte vetat om jag i själva verket får fiska kräftor i sjöarna jag besökt. I sjön Vällan i Falun, där jag fiskade från att jag kunde stå på benen till dess att sjön drabbades av pest, hade vår familj lånad fiskerätt. Men det var min pappas lånade rätt, och vi utnyttjade den lite väl många år skulle jag tro. På Lilltorpet, där vi plockade mycket kräftor för hand, tror jag att det var fritt fiske från första onsdagen i augusti tills isen la sig. Men i och med att de allmänna fiskebestämmelserna togs bort visste vi inte längre vad som gällde, så vi chansade, utan att fråga. Vi ville inte väcka den björn som sover.

Självklart kryddas fisket av ängslan för landsfiskalen. Jag kommer ihåg skräcken jag kände när han en dag dök upp. Han var stor och svartklädd och hade en schäfer med sig. Han ställde sig i mörkret en bit ifrån oss, med kopplet i handen, och bara tittade på oss en lång stund. Som döden stod han där och iakttog. Vi tittade tillbaka. Sedan gick han. Vi pustade ut.

I år köper jag mitt fiskekort. Något annat vore fel. De sjöar där jag planerat att fiska tas om hand med hjälp av pengar från fiskekortsförsäljning. I alla fall påstår fiskevårdsområdenas hemsidor det och jag vill tro dem. Om jag levat i en annan tid, när flodkräftan fanns i varje vattendrag, skulle jag inte brytt mig om fiskebestämmelser. Då hade jag tagit min lampa, mina burar och min mört och smugit ut med ängslan i bröstet.

Det hade varit fint.