Hur kommer det sig att jag inte skrivit om havskräftor, undrar Frans i en kommentar till inlägget här under. Jag kan försäkra dig Frans, och alla andra, att jag har havskräftan i åtanke, men just nu är det den mer folkliga insjökräftan som tar upp all min tid.
"Mer folkliga", kanske någon fnyser. "Det beror på vem man frågar", fortsätter någon beskäftigt.
Nja, det är för all del sant, men det betyder inte att de som tycker annorlunda har rätt. Insjökräftan är folkligast. Den tesen slår jag fast med följande påståenden:
1. Insjökräftan kan fiskas av alla, som jag näsvist påpekade i svaret till Frans. Det enda du behöver är mört och lampa, om ens det. Ska du fiska havskräfta krävs de tre B:na.
Båt, burar och bra rep.
2. Insjökräftan kan fiskas från Dalälven till Skåne, och havskräftan kan endast fiskas på västkusten. Inget fel på västkusten. Det är en fin kust, men den är inte lång.
3. Googlar du på "havskräfta" får du upp 20700 resultat. (Gör du en sökning på "insjökräfta" får du visserligen bara upp 835 resultat, men det är inte poängen. Arterna som lever i sjöar och åar heter ju som bekant inte insjökräfta utan flod- och signalkräfta.) Gör du en sökning på "flodkräfta" får du upp 22900 resultat. Redan där en markant skillnad alltså. Men googlar du på "signalkräfta" kommer du kunna klicka på hela 99600 resultat.
Kan man då påstå att signalkräftan är den folkligaste kräftan? Nja, nu ska vi behålla byxorna på. Än så länge är flodkräftan den som av traditionella skäl anses vara den typiskt svenska kräftan. Men ge det tio år, så kan den vara glömd. Räck upp handen om du ska fiska flodkräftor i år! Nej, tänkte väl det.
Tack för mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar