Min fish pepper har fått frukt! Så jävla skoj!
2011-09-30
2011-09-29
Kladdkaka
Igår gjorde jag en kladdkaka. Min tjej brukar säga att jag aldrig ska följa recept på internet som inte en kock har skrivit. "Vem vet vad för skit folk hittar på", kanske hon säger. Jag brukar lyssna, men idag gjorde jag inte det. Jag googlade fram första bästa recept. Det blev en ypperlig kladdkaka.
2011-09-28
Lakritsrot
Jag odlar lakritsrot. Det är en ganska ful liten växt som mest bara är. Lite som ogräs. Men jag gillar lakrits och jag gillar tanken på att kunna använda mig av egenodlad lakritsrot. Jag vet bara inte hur och när jag kan använda den. Ska jag ta hela roten eller kan jag skära av en liten bit? Ska den torkas innan jag använder den? Allt jag hittar när jag googlar är alternativmedicin och godistillverkare.
Hjälp!
Flodkräftans vara eller icke vara
80% av de statliga pengar som finansierat kräftforskning har gått till signalkräftor. Det framgår av hemsidan krafta.nu som jag skrivit om tidigare idag.
Jag tycker att det är komplicerat att ta ställning i flodkräftfrågan. Jag skulle gärna se att vi uteslutande hade ett flodkräftbestånd i Sverige, men det är nog en utopi. Jag vill inte att kräftfiske ska bli en klassfråga, vilket det blir om bara markägare har rätt att fiska. Jag ser gärna att vi har liknande put and take-vatten för kräftor, som vi har för exempelvis regnbåge, och där passar signalkräftan bra.
Men de vattnen där det fotfarande finns flodkräftor måste vårdas, och vi måste återuppbygga bestånden i de sjöarna där pesten slagit ut kräftorna. Eftersom pesten dör när värddjuren försvinner, är det fullt möjligt.
Men då krävs forskning och till det krävs pengar. Rimligtvis bör det läggas mer pengar på flodkräftan. Eller har jag fel?
Jag tycker att det är komplicerat att ta ställning i flodkräftfrågan. Jag skulle gärna se att vi uteslutande hade ett flodkräftbestånd i Sverige, men det är nog en utopi. Jag vill inte att kräftfiske ska bli en klassfråga, vilket det blir om bara markägare har rätt att fiska. Jag ser gärna att vi har liknande put and take-vatten för kräftor, som vi har för exempelvis regnbåge, och där passar signalkräftan bra.
Men de vattnen där det fotfarande finns flodkräftor måste vårdas, och vi måste återuppbygga bestånden i de sjöarna där pesten slagit ut kräftorna. Eftersom pesten dör när värddjuren försvinner, är det fullt möjligt.
Men då krävs forskning och till det krävs pengar. Rimligtvis bör det läggas mer pengar på flodkräftan. Eller har jag fel?
Kräftkonkurrenter
Det har under det senaste året dykt upp ett par konkurrenter till mig i bloggvärlden, och jag vill ta tillfället i akt att smutskasta och hylla ett par hemsidor.
Vi börjar med det roliga. Naturvårdsverket och fiskeriverket ligger bakom sidan KRÄFTMYTKROSSAREN som enkelt och lätt krossar ett tjog kräftfördomar. Intressant och kul. Kanske är infon bakom myt 13 det mest uppseendeväckande. Värt att ta upp en annan gång. Note to self!
Och så kommer vi till det tråkiga. campcontinental.se (som sysslar med försäljning av hästar ponnyer och bilar) ligger bakom vatterkraftor.blogspot.com. Det är en oerhört fishy blogg. Här välkomnas "allt som handlar om kräftor,kräftfiske,kräftrecept och kräftskiva för att tas upp till diskussion eller informera andra om tips idéer eller synpunkter om kräftor och kräftfiske."
Jag får ont i ögonen. Det är inget annat än ett märkligt tilltag för att marknadsföra campcontinental.se. De har lagt upp tre inlägg på bloggen, om och om igen, antagligen för att ge sken av att bloggen ofta uppdateras. Inget att lägga mer energi på alltså.
astacus.blogspot.com startades i juni i år för att "prata om kräftfrågor i olika avseende med fokus på flodkräftans framtid". Ett bra initiativ av Hushållningssällskapet i Värmland. De hävdar dock att deras blogg är unik. Det vill jag sätta mig emot.
Det är en kunnig och insatt skribent som delger intressant information. Men det är inte en privatperson som ligger bakom bloggen. Det är HS-Värmlands intressen som tillgodoses. Inget fel i det, men en privat bloggare har ju större frihet att skriva om vad hen vill än någon som har en organisation i ryggen.
Jag önskar alltså att en privatperson ska börja blogga om kräftor.
Gört innan allt är förstört!
Vi börjar med det roliga. Naturvårdsverket och fiskeriverket ligger bakom sidan KRÄFTMYTKROSSAREN som enkelt och lätt krossar ett tjog kräftfördomar. Intressant och kul. Kanske är infon bakom myt 13 det mest uppseendeväckande. Värt att ta upp en annan gång. Note to self!
Och så kommer vi till det tråkiga. campcontinental.se (som sysslar med försäljning av hästar ponnyer och bilar) ligger bakom vatterkraftor.blogspot.com. Det är en oerhört fishy blogg. Här välkomnas "allt som handlar om kräftor,kräftfiske,kräftrecept och kräftskiva för att tas upp till diskussion eller informera andra om tips idéer eller synpunkter om kräftor och kräftfiske."
Jag får ont i ögonen. Det är inget annat än ett märkligt tilltag för att marknadsföra campcontinental.se. De har lagt upp tre inlägg på bloggen, om och om igen, antagligen för att ge sken av att bloggen ofta uppdateras. Inget att lägga mer energi på alltså.
astacus.blogspot.com startades i juni i år för att "prata om kräftfrågor i olika avseende med fokus på flodkräftans framtid". Ett bra initiativ av Hushållningssällskapet i Värmland. De hävdar dock att deras blogg är unik. Det vill jag sätta mig emot.
Det är en kunnig och insatt skribent som delger intressant information. Men det är inte en privatperson som ligger bakom bloggen. Det är HS-Värmlands intressen som tillgodoses. Inget fel i det, men en privat bloggare har ju större frihet att skriva om vad hen vill än någon som har en organisation i ryggen.
Jag önskar alltså att en privatperson ska börja blogga om kräftor.
Gört innan allt är förstört!
TTU-tidsanda
Är det inte väldigt tidstypiskt att DN publicerar ett recept på smör i
en faktaruta till en artikel som handlar om smörbrist? Inget ont i det
egentligen, men tidstypiskt.
2011-09-27
Den som söker skall finna 2
Jag har noterat att flera som hamnat på min blogg har googlat på olika funderingar kring kräftor. Därför vill jag, återigen, ge svar.
1. kan man äta signalkräfta med pesten?
Svar: Ja, ingen fara alls! Men de bör ätas med andakt, för nästa år finns de antagligen inte kvar.
2. Varför är kräftorna dyra i år?
Svar: De kinesiska kräftorna är dyra i år för att fångsten varit dålig. Varför den varit det vet jag inte.
3. Vilken kräftsort hittar man i skånska sjöar och åar?
Svar: Som i resten av Sverige torde det vara signal- och om man har flyt flodkräfta.
4. Hur gör man kräftfond?
Enkelt svar: Stek kräftskal med vitlök och lök, häll på vitt vin, låt koka, sila bort skalen. Gör sås eller soppa! Så jävla gött!
1. kan man äta signalkräfta med pesten?
Svar: Ja, ingen fara alls! Men de bör ätas med andakt, för nästa år finns de antagligen inte kvar.
2. Varför är kräftorna dyra i år?
Svar: De kinesiska kräftorna är dyra i år för att fångsten varit dålig. Varför den varit det vet jag inte.
3. Vilken kräftsort hittar man i skånska sjöar och åar?
Svar: Som i resten av Sverige torde det vara signal- och om man har flyt flodkräfta.
4. Hur gör man kräftfond?
Enkelt svar: Stek kräftskal med vitlök och lök, häll på vitt vin, låt koka, sila bort skalen. Gör sås eller soppa! Så jävla gött!
kaffe och snus
Jag hörde idag att om kvinnor hinkar kaffe minskar de risken för att bli deprimerade. För ett par veckor sedan hörde jag att man inte kunde sammankoppla snusning med tandlossning.
Livet leker med andra ord.
Livet leker med andra ord.
Präktigt matprat
Eftersom jag aldrig, under några som helst omständigheter, ens tenderar att gå upp i vikt är det väldigt lätt för mig att säga, men jag gör det ändå: Ät vad du vill, och rör på dig så mår du bra!
Mat är gott och mat är kul. Därför vill jag inte behöva tänka för mycket på vad jag äter. Jag vill kunna vräka i smör i min sås. Jag vill kunna använda grädde, och jag skulle aldrig använda en lättprodukt. Jag tycker till och med att det är ganska äckligt.
Men även om det inte syns på min mage är jag övertygad om att det inte är nyttigt med för mycket fett och socker. Jag kan för min inre syn se hur mina blodådror sakta men säkert tjockas igen av baconfett, tills de inte längre släpper igenom en enda droppe blod. Delvis därför har jag börjat (försöka att) jogga.
Jag vet att det låter präktigt, men jag hatar allt vad måltidsersättningar och dieter heter. Jag tycker att det är sånt jäkla skräp. Fullständigt meningslöst att hålla på med. Dumt. Ologiskt. Till och med korkat.
Om du istället skulle börja röra på dig lite oftare, kanske så enkelt som att gå hem från jobbet istället för att köra bil, lägga en halvtimme på det, så skulle du garanterat gå ner i vikt. Jag tror det.
Jag har läst att man ska ge alla barn lättmjölk på grund av att de får i sig för mycket fett. Jag vet att alla frågor som handlar om barn är oerhört infekterade, och säger man en sak är det någon annan som hävdar, inte bara motsatsen, utan dessutom att man i princip är en barnamördare. Men det kommer att ta många sådana påhopp innan jag ger min dotter något annat än röd eller grön mjölk.
Att tro att man ska gå ner i vikt bara för att man väljer produkter med prefixen "lätt" eller "light" på förpackningen är lika korkat som att hoppa på en diet. Jag är övertygad om att lightprodukterna är fyllda av massa skit som du inte mår bra av.
Vi är inte gjorda för att röra på oss så lite som vi gör. Präktarsle eller inte.
Jag vill tro att det var det underliggande budskapet i dagens Landet brunsås.
Så: ät smör, ät grädde och gå ut på en promenad!
Mat är gott och mat är kul. Därför vill jag inte behöva tänka för mycket på vad jag äter. Jag vill kunna vräka i smör i min sås. Jag vill kunna använda grädde, och jag skulle aldrig använda en lättprodukt. Jag tycker till och med att det är ganska äckligt.
Men även om det inte syns på min mage är jag övertygad om att det inte är nyttigt med för mycket fett och socker. Jag kan för min inre syn se hur mina blodådror sakta men säkert tjockas igen av baconfett, tills de inte längre släpper igenom en enda droppe blod. Delvis därför har jag börjat (försöka att) jogga.
Jag vet att det låter präktigt, men jag hatar allt vad måltidsersättningar och dieter heter. Jag tycker att det är sånt jäkla skräp. Fullständigt meningslöst att hålla på med. Dumt. Ologiskt. Till och med korkat.
Om du istället skulle börja röra på dig lite oftare, kanske så enkelt som att gå hem från jobbet istället för att köra bil, lägga en halvtimme på det, så skulle du garanterat gå ner i vikt. Jag tror det.
Jag har läst att man ska ge alla barn lättmjölk på grund av att de får i sig för mycket fett. Jag vet att alla frågor som handlar om barn är oerhört infekterade, och säger man en sak är det någon annan som hävdar, inte bara motsatsen, utan dessutom att man i princip är en barnamördare. Men det kommer att ta många sådana påhopp innan jag ger min dotter något annat än röd eller grön mjölk.
Att tro att man ska gå ner i vikt bara för att man väljer produkter med prefixen "lätt" eller "light" på förpackningen är lika korkat som att hoppa på en diet. Jag är övertygad om att lightprodukterna är fyllda av massa skit som du inte mår bra av.
Vi är inte gjorda för att röra på oss så lite som vi gör. Präktarsle eller inte.
Jag vill tro att det var det underliggande budskapet i dagens Landet brunsås.
Så: ät smör, ät grädde och gå ut på en promenad!
2011-09-26
Börja fiska!
Efter gårdagens fångstlösa fisketur vid Trekanten i Liljeholmen repade jag i ett par timmar i Midsommarkransen. När jag sedan var på väg hem och väntade på tunnelbanan kom två smått berusade tjejer fram och frågade om jag "verkligen varit och fiskat".
Vi pratade lite fram och tillbaka, och en av tjejerna sa att hon alltid velat börja fiska.
– Gör inte det, sa jag med skojfrisk sarkasm. Det är bara dyrt, och man får aldrig någon fisk.
En sådan till synes fullständigt ointressant och vardaglig händelse fick mig att fundera över två saker.
1. Det finns ingenting som är så inbjudande till spontana samtal som ett fiskespö. Det spelar ingen roll om jag fiskar med det. Det räcker med att bära på det så kommer unga som gamla fram och vill prata. Jag antar att det är något avväpnande och ofarligt med en människa med ett fiskespö. Många människor förknippar nog fiske med slöa och varma sommardagar, vilket skulle kunna vara ytterligare en förklaring.
2. Mikael Engström, författare och fiskeexpert sommarpratade för ett par år sedan. Han pratade, vill jag minnas, om hur han kunde släppa allt när han var ute och fiskade. Vad än för problem han hade i sitt vardagsliv var de som bortblåsta ur hans huvud så fort han stod vid vatten med ett spö. Det stämmer in på mig till fullo. Det är fan som meditation. Vissa människor säger sig kunna slappna av bara av att vara i skogen. Sitta på en stubbe och fundera, filosofera. Men jag antar att jag är en alldeles för rastlös människa för att klara av det. Jag behöver något att sysselsätta mig med samtidigt.
Därför vill jag skicka en hälsning till alla som funderat på att börja fiska:
Gört! Det är dyrt, det är tidskrävande, det är inte alltid man får fisk, men det är så jävla värt det. Kom igen, det blir kul!
Vi pratade lite fram och tillbaka, och en av tjejerna sa att hon alltid velat börja fiska.
– Gör inte det, sa jag med skojfrisk sarkasm. Det är bara dyrt, och man får aldrig någon fisk.
En sådan till synes fullständigt ointressant och vardaglig händelse fick mig att fundera över två saker.
1. Det finns ingenting som är så inbjudande till spontana samtal som ett fiskespö. Det spelar ingen roll om jag fiskar med det. Det räcker med att bära på det så kommer unga som gamla fram och vill prata. Jag antar att det är något avväpnande och ofarligt med en människa med ett fiskespö. Många människor förknippar nog fiske med slöa och varma sommardagar, vilket skulle kunna vara ytterligare en förklaring.
2. Mikael Engström, författare och fiskeexpert sommarpratade för ett par år sedan. Han pratade, vill jag minnas, om hur han kunde släppa allt när han var ute och fiskade. Vad än för problem han hade i sitt vardagsliv var de som bortblåsta ur hans huvud så fort han stod vid vatten med ett spö. Det stämmer in på mig till fullo. Det är fan som meditation. Vissa människor säger sig kunna slappna av bara av att vara i skogen. Sitta på en stubbe och fundera, filosofera. Men jag antar att jag är en alldeles för rastlös människa för att klara av det. Jag behöver något att sysselsätta mig med samtidigt.
Därför vill jag skicka en hälsning till alla som funderat på att börja fiska:
Gört! Det är dyrt, det är tidskrävande, det är inte alltid man får fisk, men det är så jävla värt det. Kom igen, det blir kul!
2011-09-25
Betongfiske
Idag ska jag iväg till Trekanten i Liljeholmen och fiska regnbåge. Har
varit där en gång tidigare, då fick jag ingenting, men min vän Joel fick
en rätt fin regnbåge. Jag ska prova mitt nya sjuka flöte av märket
Bombardo. Tydligen ska det vara utformat för att flyga långt. Givetvis
har jag med bombsänken, skeddrag och räkor. Återkommer!
2011-09-24
Shit banana
Vilken jävla besvikelse sweet banana-chilin var. Den smakade fan mindre än paprika. Buuu! Aldrig mer!
2011-09-23
Snabb tanke.
Jag var på lilla hotellbaren igår och tog en öl. Ett par tjejer före mig vid bardisken beställde helt sjukt avancerade drinkar. Egentligen kanske de inte var så avancerade, men bartendern la extremt stor tid på att göra dem helt jävla flawless. Det var is, det var tunna skivor apelsinskal som bartendern gjorde strutar av och sedan försiktigt fyllde med syltade körsbär. Och en blandning spritsorter som inte var av denna världen, milliliterprecist blandat. Det tog fan en kvart. Det är rätt lång tid för en drink.
Jag funderade över den totala meningslösheten i att gå ut en torsdag på lilla hotellbaren och beställa en drink på uppskattningsvis 2,5 dl vätska, sedan dricka drinken, tar uppskattningsvis tjugo minuter. Sen hem. Helt jävla poänglöst. Hej på en stund!
Jag funderade över den totala meningslösheten i att gå ut en torsdag på lilla hotellbaren och beställa en drink på uppskattningsvis 2,5 dl vätska, sedan dricka drinken, tar uppskattningsvis tjugo minuter. Sen hem. Helt jävla poänglöst. Hej på en stund!
Fish pepper
Från det ena till det andra. I våras satte jag några chilifrön av sorten Fish Pepper. Tydligen ska frukten smaka fisk. Eller ja, nu säljer jag inte in den så bra kanske, den ska passa bra till fiskrätter i alla fall. Medelstarka. Inte Habanero, inte heller Paprika. Spännande hur som helst. Endast en liten planta kom upp, och jag har sedan dess kämpat för att den ska ge frukt. Nu ser det dock ut som att den, efter omplantering, äntligen blommar så pass kraftigt att det ska gå vägen. Som ni ser på bilden är bladen vackert spräckliga i vitt och grönt. Fint! Jag har gått med en liten pensel och pollinerat blommorna, fram och tillbaka. Nu återstår en lång väntan. Som att göra barn. Fast med en grönsak. Och utan sexuell upphetsning. Och sen ska man äta upp barnen.
Till saken hör att jag planterade massa andra sorters chili också. Sweet Banana, Habanero osv. Alla de plantorna har fått frukt. Om någon har erfarenhet av Fish Pepper så ge mig gärna tips!
Snart ska vi, under rituella former, äta upp vår förstfödde Sweet Banana. Återkommer om det.
Tillägg 2
Jag kan fortsätta med det här för evigt, men jag lovar att inte göra det. Jag vill bara göra klart att jag ställer mig oerhört tveksam till både gubbiga samlare/jägare och tantiga husmorstipsförespråkare. Jag tycker att båda lägren är lika goda kålsupare vad det gäller befästande av könsstereotyper.
Fan kan inte någon bara överraska mig någon gång? Underbara klara: skjut en fasan och tillaga den! Per morberg: bry dig om fläckborttagning och söta porslinskoppar! För helvete!
(Jaja alla bör göra vad de vill, är bra på och brinner för så klart, men likväl bör vi andra ha åsikter om det. Jämt.)
Fan kan inte någon bara överraska mig någon gång? Underbara klara: skjut en fasan och tillaga den! Per morberg: bry dig om fläckborttagning och söta porslinskoppar! För helvete!
(Jaja alla bör göra vad de vill, är bra på och brinner för så klart, men likväl bör vi andra ha åsikter om det. Jämt.)
Tillägg
Det pratas för övrigt mycket om just det tidskrävande med att vara en del av tillbaka-till-ursprunget-företeelsen, eller TTU som jag från och med nu kallar det för, och jag ska inte ljuga. Det är klart att det kräver engagemang och tid, men ändå inom rimliga gränser. Jag har alltid varit intresserad av fiske till exempel. Det gör att jag är en människa som lätt tar till mig fler liknande och närliggande intressen, som matlagning och svampplockning. Har du inget intresse för mat förstår jag att du inte vill plocka svamp. Men jag tycker att det är trist. Du missar mycket. Jag lägger en dag på att fiska istället för att göra något annat, och det är klart att det till syvende och sist handlar om prioriteringar, men det är prioriteringar som alla kan göra, mer eller mindre. Inte bara en övre medelklass i innerstadsstockholm. Det är helt enkelt dags att reclaima TTU!
Husmorsdrömmar och solbränna
"Den jäsande surdegen är solbrännan för 2010-talet: en distansering från människor som inte kan kosta på sig medveten kosthållning, respekt för miljön och, framför allt, samtidens viktigaste statusmarkör – tid."
Christopher Friman, Filter
Det går inte att, med hedern i behåll, driva en blogg om matlagning, svampplockning, fiske och fan och hans moster utan att nämna den ofattbara hypen kring husmorstips och korvstoppning. Det går inte att, med värdigheten kvar, låta bli att behandla det ironiska i att jag startar om min blogg samma dag som tidningen filter publicerar tidigare nämnda reportage.
Det finns något viktigt som Friman pekar på i reportaget "Den som väntar på något gott". Distanseringen. När jag skriver att du är slö om du inte plockar svamp är det en distans jag tar. När jag skriver att jag odlat en chili som jag kryddar min kycklinggryta med visar jag upp min solbränna. Jag ställer mig över alla som är bleka, alla de som inte fått någon sol. Det är ganska fult av mig. Jag vill härmed vända på steken.
Jag tror ärligt talat att alla människor, oavsett ursprung, klass eller kön, skulle må bättre av att skaffa sig en solbränna. Ut och plocka svamp! Stoppa en korv! Fiska en abborre! Sylta en sylt! Det låter så enkelt, och till viss del är det också så enkelt. Det är därför husmorstipsen uppkommit, för att förenkla människors vardag.
Det som nu har skett är att en grupp människor i Stockholms innerstad tagit husmorstipsen och surdegarna till sig, gjort en trend och en företeelse av det, och därmed distanserat sig från alla som inte bor i Stockholms innerstad. Att plocka svamp eller baka bröd är inte hjärnkirurgi, men när det framställs som något nytt, trendigt och tidskrävande så blir det, om man hårddrar, lika ouppnåeligt som hjärnkirurgi för alla utomstående.
Det sjuka är att det egentligen inte är tidskrävande. Att skaffa barn är tidskrävande, men att lära sig baka bröd av surdeg är inte tidskrävande. Det kan vem som helst göra. Det som irriterar mig är inte att människor inte går ut och plockar svamp. Problemet är att det framställs av en hel hipstergeneration som något svårt och tidskrävande. En statussymbol som dina acnejeans eller din iphone. Men den dagen när tillbaka-till-ursprunget-företeelsen sprids till den stora massan så kommer alla hipsters vända husmödrarna och samlarna ryggen. Så enkelt är det. Trendpendeln slår tillbaka. Då kommer vi som bor i Stockholms innerstad bry oss om datorer igen. Kanske. Eller något helt annat. Musik kanske. Vad fan vet jag.
Hur som helst. Bara för att man inte kan ladda hem svampar (än) betyder det inte att det är omöjligt att få tag på dem. Det enda du behöver kunna är trattkantarell. Den har ihålig hatt och gul fot. Det enda du behöver ha är en påse och ett sl-kort. Eller plankningskunskaper för all del.
Christopher Friman, Filter
Det går inte att, med hedern i behåll, driva en blogg om matlagning, svampplockning, fiske och fan och hans moster utan att nämna den ofattbara hypen kring husmorstips och korvstoppning. Det går inte att, med värdigheten kvar, låta bli att behandla det ironiska i att jag startar om min blogg samma dag som tidningen filter publicerar tidigare nämnda reportage.
Det finns något viktigt som Friman pekar på i reportaget "Den som väntar på något gott". Distanseringen. När jag skriver att du är slö om du inte plockar svamp är det en distans jag tar. När jag skriver att jag odlat en chili som jag kryddar min kycklinggryta med visar jag upp min solbränna. Jag ställer mig över alla som är bleka, alla de som inte fått någon sol. Det är ganska fult av mig. Jag vill härmed vända på steken.
Jag tror ärligt talat att alla människor, oavsett ursprung, klass eller kön, skulle må bättre av att skaffa sig en solbränna. Ut och plocka svamp! Stoppa en korv! Fiska en abborre! Sylta en sylt! Det låter så enkelt, och till viss del är det också så enkelt. Det är därför husmorstipsen uppkommit, för att förenkla människors vardag.
Det som nu har skett är att en grupp människor i Stockholms innerstad tagit husmorstipsen och surdegarna till sig, gjort en trend och en företeelse av det, och därmed distanserat sig från alla som inte bor i Stockholms innerstad. Att plocka svamp eller baka bröd är inte hjärnkirurgi, men när det framställs som något nytt, trendigt och tidskrävande så blir det, om man hårddrar, lika ouppnåeligt som hjärnkirurgi för alla utomstående.
Det sjuka är att det egentligen inte är tidskrävande. Att skaffa barn är tidskrävande, men att lära sig baka bröd av surdeg är inte tidskrävande. Det kan vem som helst göra. Det som irriterar mig är inte att människor inte går ut och plockar svamp. Problemet är att det framställs av en hel hipstergeneration som något svårt och tidskrävande. En statussymbol som dina acnejeans eller din iphone. Men den dagen när tillbaka-till-ursprunget-företeelsen sprids till den stora massan så kommer alla hipsters vända husmödrarna och samlarna ryggen. Så enkelt är det. Trendpendeln slår tillbaka. Då kommer vi som bor i Stockholms innerstad bry oss om datorer igen. Kanske. Eller något helt annat. Musik kanske. Vad fan vet jag.
Hur som helst. Bara för att man inte kan ladda hem svampar (än) betyder det inte att det är omöjligt att få tag på dem. Det enda du behöver kunna är trattkantarell. Den har ihålig hatt och gul fot. Det enda du behöver ha är en påse och ett sl-kort. Eller plankningskunskaper för all del.
2011-09-22
Ölpöl
Nu ska jag dricka en öl med några vänner. Imorgon kommer syrran på middag. Vi ska bjuda på den enda sweet banana-chilin som mognat. Till förrätt. Med olivolja och salt eventuellt.
Sweet banana är en chili som är söt och inte stark.
Sweet banana är en chili som är söt och inte stark.
Chilichock
Idag använde jag hemmaodlad chili i min kyckling i kokosmjölk. Bara en sån sak. Förgyllning! Allt annat vore slappt och slött.
Korvstoppning
Mao inser jag ironin i detta. Jag kommer att få anledning att återkomma till hipsterkorvstoppningssjukan och husmorspesten många gånger.
Är du slö är du dö
Det kan inte vara en slump att samma dag som jag omformar min blogg till en "är du slö är du dö-blogg" så dimper nya filter ner med ett reportage med underrubriken "Så blev det gamla, omständliga och långsamma högsta mode."
Jag är ett barn av vår tid. En produkt av samtiden.
Jag är ett barn av vår tid. En produkt av samtiden.
Kräftor och marsipan
Från och med den 22 september 2011 kommer den här
bloggen att förändras. Jag kommer att utöka innehållet till att handla
om allt som rör det breda och luddiga begreppet MAT, och framför allt
mat som kan plockas, fiskas eller odlas. Jag fortsätter givetvis att
bevaka och rapportera kring kräftor. Men nu mer säsongsbetonat.
Du är så jävla slö om du inte börjar följa min blogg!
Hur gör djur?
Från och med den 22 september 2011 kommer den här
bloggen att förändras. Jag kommer att utöka innehållet till att handla
om allt som rör det breda och luddiga begreppet MAT, och framför allt
mat som kan plockas, fiskas eller odlas. Jag fortsätter givetvis att
bevaka och rapportera kring kräftor. Men nu mer säsongsbetonat.
Du är så jävla slö om du inte börjar följa min blogg!
Svampfangst.blogspot.com
Från och med den 22 september 2011 kommer den här bloggen att förändras. Jag kommer att utöka innehållet till att handla om allt som rör det breda och luddiga begreppet MAT, och framför allt mat som kan plockas, fiskas eller odlas. Jag fortsätter givetvis att bevaka och rapportera kring kräftor. Men nu mer säsongsbetonat.
Du är så jävla slö om du inte börjar följa min blogg!
Ilska i svampskogen
Jag var i en skog i närheten av det fängelse där Johnny Cash uppträdde 1972. Det regnade asmycket. Det blåste. Det var kallt, och det var höst. Ni vet.
Jag gick längs med en stig som ringlade sig genom ett mosslandskap som var förgyllt av ett pärlband av trattkantareller. Åt vilket håll jag än tittade såg jag svamp. Var det inte trattkantareller så var det soppar. Var det inte soppar så var det riskor. Och så vidare. Det var med andra ord en helt magisk plats. Jag hade i ärlighetens namn aldrig varit med om något liknande.
Papperskassen som jag krampaktigt höll i ena handen bågnade av svampens tyngd och regnets väta. Ena handtaget hade redan ramlat av. Jag var förbannad.
Men inte för att påsen var på väg att gå sönder, och inte heller för att det regnade. Jag var för all del blöt och kall, och jag hade bokstavligt talat kramp i handen av att hålla i en trasig och tung påse, men det gjorde fan ingenting. Det rörde mig inte i ryggen. Jag var förbannad för att det stod så djävulskt mycket svamp i skogen, helt orörd. Jag fattade noll. Varför hade ingen varit där? Varför är det ingen som bryr sig?
Idag är jag hemma igen. Kläderna hänger på tork och svampen ligger på vardagsrumsbordet, redo att rensas. Men jag är fortfarande förbannad.
Jag kan inte för mitt liv förstå varför inte fler människor tar ett par extra steg för att förgylla sin tillvaro. Det är egentligen det som livet handlar om – att ta ett par extra steg. Det är återkommande i ta mig fan allting.
Ta populärkultur till exempel. Gräver du lite längre ner i en skivback (eller på en musikblogg) så kommer du att hitta låtar som förgyller ditt liv. Tittar du bakom Män som hatar kvinnor i din bokaffär hittar du något som till och med kan förändra hela ditt jävla liv. Det tar kanske en halvminut av din tid, och du kommer att vinna så mycket på det i längden.
Trivs du inte på ditt jobb, plugga vidare!
Har du gift dig med fel människa, lämna henom bara!
Är du trött på att äta burkchampinjoner, ut i skogen och HÄMTA HEM svamp!
Det behöver inte heller handla om ett bakomliggande missnöje med din tillvaro för att du ska vinna något på att ta några extra steg. Det är klart att man kan sitta och äta falukorv-köttbullar-fiskpinnar-pannkaka-kyckling-tacos-pizza vecka ut och vecka in. Du kan titta på doobidoo, parlamentet och söndagsfilm och trivas ganska bra med det. Inte märka av att livet är grått, förutsägbart och trist. Det är gott med tacos, och Beck-filmerna är säkert spännande ibland. Men inte varje vecka.
Varenda idiot kan lära sig några sorter svamp, och varenda idiot kan gå ut i skogen och hämta hem några ätliga svampar, steka dem och lägga dem på en bit bröd. Grattis, du har just gjort ett gudomligt gott mellanmål.
Det är bara så jävla enkelt, och du är bara så jävla slö om du inte gör det.
Jag gick längs med en stig som ringlade sig genom ett mosslandskap som var förgyllt av ett pärlband av trattkantareller. Åt vilket håll jag än tittade såg jag svamp. Var det inte trattkantareller så var det soppar. Var det inte soppar så var det riskor. Och så vidare. Det var med andra ord en helt magisk plats. Jag hade i ärlighetens namn aldrig varit med om något liknande.
Papperskassen som jag krampaktigt höll i ena handen bågnade av svampens tyngd och regnets väta. Ena handtaget hade redan ramlat av. Jag var förbannad.
Men inte för att påsen var på väg att gå sönder, och inte heller för att det regnade. Jag var för all del blöt och kall, och jag hade bokstavligt talat kramp i handen av att hålla i en trasig och tung påse, men det gjorde fan ingenting. Det rörde mig inte i ryggen. Jag var förbannad för att det stod så djävulskt mycket svamp i skogen, helt orörd. Jag fattade noll. Varför hade ingen varit där? Varför är det ingen som bryr sig?
Idag är jag hemma igen. Kläderna hänger på tork och svampen ligger på vardagsrumsbordet, redo att rensas. Men jag är fortfarande förbannad.
Jag kan inte för mitt liv förstå varför inte fler människor tar ett par extra steg för att förgylla sin tillvaro. Det är egentligen det som livet handlar om – att ta ett par extra steg. Det är återkommande i ta mig fan allting.
Ta populärkultur till exempel. Gräver du lite längre ner i en skivback (eller på en musikblogg) så kommer du att hitta låtar som förgyller ditt liv. Tittar du bakom Män som hatar kvinnor i din bokaffär hittar du något som till och med kan förändra hela ditt jävla liv. Det tar kanske en halvminut av din tid, och du kommer att vinna så mycket på det i längden.
Trivs du inte på ditt jobb, plugga vidare!
Har du gift dig med fel människa, lämna henom bara!
Är du trött på att äta burkchampinjoner, ut i skogen och HÄMTA HEM svamp!
Det behöver inte heller handla om ett bakomliggande missnöje med din tillvaro för att du ska vinna något på att ta några extra steg. Det är klart att man kan sitta och äta falukorv-köttbullar-fiskpinnar-pannkaka-kyckling-tacos-pizza vecka ut och vecka in. Du kan titta på doobidoo, parlamentet och söndagsfilm och trivas ganska bra med det. Inte märka av att livet är grått, förutsägbart och trist. Det är gott med tacos, och Beck-filmerna är säkert spännande ibland. Men inte varje vecka.
Varenda idiot kan lära sig några sorter svamp, och varenda idiot kan gå ut i skogen och hämta hem några ätliga svampar, steka dem och lägga dem på en bit bröd. Grattis, du har just gjort ett gudomligt gott mellanmål.
Det är bara så jävla enkelt, och du är bara så jävla slö om du inte gör det.
Från och med den 22 september 2011 kommer den här bloggen att förändras. Jag kommer att utöka innehållet till att handla om allt som rör det breda och luddiga begreppet MAT, och framför allt mat som kan plockas, fiskas eller odlas. Jag fortsätter givetvis att bevaka och rapportera kring kräftor. Men nu mer säsongsbetonat.
Du är så jävla slö om du inte börjar följa min blogg!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)