Vi kan nu konstatera att kräftsäsongen går mot sitt slut. Tidningarna skriver allt mindre om fisket och kvällarna har blivit kyliga och sena. Det är bara några få initierade som orkar pallra sig ut i höstnatten och frysa arslet av sig. Den bekväma stannar hemma i stugvärmen.
Jag tillhör inte den senare kategorin. Jag skulle gärna dra mig ut en gång till. Prova en annan Stockholmssjö. Klä på mig ännu ett lager under mina vadare. Men logistiskt sett blir det svårt. Jag har en dotter på knappa två månader som inte skulle uppskatta en natt utomhus. Hon föredrar att ligga på sin fårfäll i lägenheten. Hon var dock med en vända vid Sicklasjön. Det är viktigt att börja i tid.
Det gör lite ont, men det enda som för mig egentligen återstår av säsongen är en kräftskiva.
Så, hur ska jag sammanfatta kräftsommaren 2010? Kort vill jag påstå, men det är inget specifikt för den här sommaren. Jag har aldrig förberett ett kräftfiske så länge som jag gjort i år, och det lustiga är att jag redan är inne på nästa säsong. Planer finns. Det är så jag överlever tio av tolv månader. Jag planerar.
Men nu ska vi inte hänga läpp. Istället ropar vi, som Albert Engström, "Kräftor kräva dessa drycker" och skålar för en fin säsong.
Skål.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar